Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND.
Ack jämmer! skall dock jag inför din domstol stånda
Och evigt fängslas där, som allt är idel vånda,
Där jämmer, skrän och tusen ack och ve
Med all odräglighet skall utan ände ske?
Då denna vers sjöngs, greps hon af den förfärligaste själs
ånget. Hon upplyfte sina ögon mot himmelen för att åkalla
Herren. Men då tyckte hon sig se kyrkohvalfvet deladt, så att
himmelen Syntes därigenom. TI himmelen såg hon ett bart hug
gande svärd samt bönen Fader vår skrifven. Men orden i denna
bön syntes henne såsom badande i blod. Hon tyckte sig äfven
höra en röst, som tilltalade henne sålunda: »Du har syndat
mycket, sedan du vände dig bort ifrån Herren, föraktade hans
uppenbarelse och den nåd, som han hade bevisat dig. Men under
allt detta har du ändå läst bönen Fader vår, läst den med ett
kallt hjärta utan att vara angelägen om denna böns förverkligande
Fock genom dig.» Då hon åter kom till sig och skulle gå fram
till altaret, tyckte hon, att golfvet skulle brista under henne, och
att hon skulle fara lefvande ned i afgrunden. Men tiggande om nåd
och barmhärtighet gick hon fram och undfick nattvarden, hvilken
hon mottog såsom direkt af Herrens hand, och däraf blef hon
mycket hugsvalad och stärkt till både kropp och själ. Från denna
Stund infördes hon på ett särskildt sätt i andens skola. Hon
blef liksom försatt i det himmelska, knappt medveten om, att hon
till sin utvärtes människa var här på jorden. Hon uppfylldes af
en Outsäglig frid och fröjd i helig ande. Detta hänrycknings
tillstånd fortfor i 28 dygn, och under den tiden höll hon regel
I RSe offentlig morgon- och aftonbön, hvarvid mycket folk från
SN och fjärran tillströmmade. En del sade: »Hon blir slutligen
a mg Sinnen». Men andra sade: »O nej, det blir hon icke. Hon
är ön och hon har alltid varit sådan». Efter de 28 dygnen,
ns RN REN haft, hvad man kallar predikosjukan, fort
vi dre. terligare i 3 veckor med att hålla offentlig morgon
ön, ehuru då i mera medvetet tillstånd.
Så Midsommaraftonen 1806 gick hon på kvällen ut i en blomster
på natten tyckte hon sig höra himmelens orgel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
