Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Andliga rörelser i Västergötland - I. Roparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 1033
ord för den ångerfulle brottslingen. Så gjorde hon nu och talade
genom det smala språkröret i väggen till honom Guds ord:
»Kommen så, och låtom oss gå till rätta med hvarandra, säger
Herren. Om edra synder än vore blodröda, så skola de dock
varda hvita såsom snö, och om de än vore röda såsom purpur,
skola de varda såsom ull» (Es. 1: 18) samt upprepade många af
Kristi nåderika ord till förlorade syndare. Rörd af den helige
ande meddelade hon den olycklige sina egna erfarenheter om
Guds öfverflödande nåd, och knappt ville natten räcka till för
att uppduka åt den hungrande själen så mycket, han behöfde af
lifvets bröd. Så skedde natt efter natt. På detta sätt hade för
den botfärdige mördaren och den ’benådade kvinnan fängelset
blifvit en förgård till himmelen.
Efter sex veckors vistelse i fängelset upphämtades roperskan
en dag inför landshöfdingen att förhöras för sitt s. k. brott.
Då landshöfdingen på tillfrågan nu först fick klart för sig hennes
hemort, anmärkte han till sitt biträde: »Ja, då ha vi icke något
med henne att göra. Hon hör icke till vårt län. Förpassa henne
till Mariestad, där skall hon rannsakas». — En vid dörren stående
gevaldiger invände då: »Kanske nådig landshöfdingen tillåter,
att jag tar henne med i dag på samma vagn, där jag enligt
order förer den där mördaren, som skall halshuggas vid Kinne
kulle; därigenom besparas dubbel fångskjuts». — »Ja väl», svarades
det; »de passa tillsamman. Gör så!»
I nästa stund satt roperskan på fångkärran bredvid en i
tunga bojor fängslad och af sorg förtärd man. Det var mördaren.
Hon hade aldrig förr sett mannen, men hans röst igenkände hon
mycket väl. Nu glänste hans ansikte af fröjd öfver vissheten
Om sina synders förlåtelse. Resan till Mariestad varade två dygn,
men den resan var för de båda såsom en bröllopsfärd. Den af
Gud genom Kristi blod benådade brottslingen lade sitt hufvud
På stupstocken såsom på en kudde af ejderdun, och de elfva
dygnen, som "det "för Kristi skull trogna vittnet från Tiveden
Smakade vatten- och brödstraffet i Mariestads fängelse, voro henne
Såsom högtidsdagar inför Gud. I likhet med många andra Herrens
Vänner från denna och flydda tider gladdes hon att räknas värdig
att lida för Kristi namns skull.
Äfven roparnes tider buro härliga frukter åt Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
