Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XIII. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1106 FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
länsmannen: >»Ditt handlingsätt har varit olagligt. Om de in
stämma dig för domstol, så går det icke väl för dig. Handlingen
är emot gällande lag, och det går aldrig väl att bryta mot lagen».
Prästen frågade, om han hade skrifvit upp dem, som voro
församlade, eller om han visste, hvilka som varit där. Uppsynings
mannén svarade: »Jag släckte ljuset, så fort jag kom in. Däri
genom blef det mörkt i stugan, så att jag ej vet, hvilka som voro
församlade». Då sade prästen: >»Ja, då hafva vi ingen nytta af
ditt arbete, ty, då vi ej få veta, hvilka som varit församlade, så
kunna vi ju icke draga någon intör kyrkorådet, och det är ju
ganska illa».
Uppsyningsmannen gick hem från kyrkan, full af harm och
bitterhet öfver präst och länsman. Han hade på bästa sätt gått
deras ärenden, och för detta fick han inför en hel skara människor
skörda otack till lön.
När han kom hem till sin hustru, omtalade han för henne,
huru det hade gått honom vid kyrkan, och hvad prästen och
länsmannen hade sagt. Han sade då ock, att han aldrig mera
ginge ett steg för att störa läsarnes sammankomster, ty de hade
aldrig gjort honom något ondt. Han hade blott velat göra
prästen och länsmannen till viljes.
Hustrun hade haft många bekymmer för sin man och hans
åtgöranden, ty hon ville gärna höra Guds ord, men hon hade ej
vågat att säga någonting för sin man, eftersom hon kände hans
sinne. Men, när han nu förklarat, att han aldrig mer skulle gå
och störa de andliga sammankomsterna, så skyndade hon att för
en troende torparhustru omtala, huru allt aflupit, och att det nu
icke var någon fara att samlas.
Genast började man hålla den ena sammankomsten efter
den andra, men uppsyningsmannen Anders Nilsson kom aldrig mer,
Snart afsade sig uppsyningsmännen i hela socknen sina tjänster,
ty Guds ord hade redan fått många försvarare. En man steg
upp inför själfva kyrkostämman, där både präst och länsman voro
närvarande, och frågade med allvarlig röst: »Är det orätt att
läsa bibeln och bedja till Gud»? Prästen svarade, att det i och
för sig själft icke vore orätt, men att det kunde leda till villfarelse.
Då sade mannen: >»Jag har varit med på några af dessa sam
mankomster. Man har läst bibeln och bedt till Gud, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
