Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XV. Carl Johan Svalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIONDEFEMTE KAPITLET.
vi ej, men visst är, att han under en lång följd af år hade besök
af Ahnfelt i sitt eget hem, och att så väl han själf som många
andra därvid haft stor uppbyggelse.
Vid ett tillfälle dök hans envisa misstanke å nyo upp. Det hade
bildat sig i Hvetlandatrakten en friförsamling, och, då Svalander var
på ett besök hos en ämbetsbroder därstädes, fick han tillfälle att
afhöra ett samtal mellan honom och föreståndaren för separatist
samfundet. Ämbetsbrodern beklagade de allmänna nattvardsgång
arna inom statskyrkan, och att prästerna voro skyldiga att betjäna
därvid. Emellertid afbröts samtalet af ett bud, som uppmanade dem
att tillstädeskomma vid en sammankomst, där man skulle rådgöra
med Ahnfelt angående de brännande frågorna i kyrkligt hän
seende. Svalander tvekade, huruvida han skulle medfölja dit och
afhöra sådant, som skulle sönderslita hans inre. Men å andra
sidan trodde han sig böra gå för att kunna fälla en rätt dom.
Då han inträdde i ett större rum, hörde han en hop högröstade bönder
tala om sina och andras präster. De ansågo, att dessa borde
upphöra att vara statskyrkans tjänare. Ahnfelt hade lyssnat en
stund till deras förslag, hvarefter han yttrade: >»Jag tycker mig
hafva funnit, att I här på orten byggen jämförelsevis solida hus
med god grund, men vid nu ifrågavarande byggnadsföretag viljen
I bygga i luften. Hafven I något bättre att erbjuda edra präster,
hvilka hvar efter sitt kall, förmåga och samvete utföra sitt ämbete?
Om det byggnadsförslag, hvarom här är taladt, skulle åstad
komma någonting alls, så vore det endast ett slott eller en kyrka
i luften». Efter dessa ord tystnade männen, och Svalander var
tacksam, att han hade fått vara med.
Ehuru han under mer än 20 år varit präst, kände han sig
dock -mer och mer oduglig med hvarje år för prästämbetet. Icke
kunde han afsäga sig det, och icke ansåg han sig kunna sköta
det rätteligen. Kyrkoåret nalkades sitt slut, och ett nytt stod
för dörren. Hvad skulle han under detta nya år predika? Han
ansåg sig ingenting godt hafva uträttat under det förflutna utan
fastmer varit till skada. Under det han så tänkte om sin odug
lighet, kallades han till en sjuk, och, sedan han anländt till honom,
läste han en liten skrift af Rosenius: »Den tid där du uti sökt
varder». När han hemkommit från sjukbesöket, läste han i Luthers
postilla predikan på första adventsöndagen: »Se, din konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
