Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Andliga rörelser i Småland - XXII. Per Adolf Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oe rd
EA TA i 2 > SE AE. ot NET ro poR RE i
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. IFA
att öfverväga Davids ord om Simeis smädelser: »Låten honom
vara, att han må smäda fritt, ty Herren har så bjudit honom».
Om den frid och förnöjsamhet, som bodde i Sandstedts
hjärta under den sena ålderns dagar, vittna följande verser af
honom:
>Jag är nu gammal och trött vid världen,
Men Gid är god.
Han hulpit mig under pilgrimsfärden
Och gifvit mod ;
Att vara stilla och tåligt vänta
Hans ljufva ankomst, när han vill hämta
Mig hem till sig.
Jag sitter här i min lilla koja
I Bid och rö.
Från gatan höres väl mänskor stoja,
Men i mitt bo
Är, Gudi lof, både tyst och stilla,
Och ingen vet jag, som vill mig illa;
Så vill jag tro.
Den gamla klockan, som aldrig hvilar,
Mitt sällskap är.
Hon säger mig, huru tiden ilar,
Och det mig lär,
Att jag bör vaka och redo vara,
Ty snart från världen jag måste fara
Till hemmet där.
Den sonen hafver, han hafver lifvet,
Som evigt är.
Jag sett i boken, att så står skrifvet.
Tack, Jesus kär!
Du är min klippa, mitt värn i nöden,
Mitt allt i alla, mitt lif i döden,
När hem det bär.
Det mycket är, som mig ännu felar,
Men Gud är den,
Som synd förlåter och brister helar.
O, hvilken vän!
Mig Jesus ren uti blodet tvager,
Och på hans räkning mig Gud intager
I himmelen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
