Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - I. Religionsfrihetsmöten m. m. inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RN
-— qv — Ce HyttAr ae oc vr SV SR rr VR
be ba SS NE TR
= a me
t372 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
möte, som hölls den 17 i samma månad i Engelska kapellet.
Till mötets ordförande valdes baron Creutz; som var en varm
vän af den religiösa friheten. Af de fem frågor, som blefvo före
mål för diskussion vid detta möte, anföra vi blott den första, som
hade följande lydelse: » Har det borgerliga samfundet, det må
vara kristligt eller icke kristligt, skada eller gagn af den religiösa
friheten?»
Vid besvarandet af denna fråga påpekades, att staten väl
har gagn men icke skada af den religiösa friheten. Det kunde
omöjligen vara ett brott, att, om en människa kommit till en
annan religiös öfvertygelse, än hon förut haft, hon då bekände
detta, hvaremot det onekligen vore ett brott att hafva en öfver
tygelse och bekänna en annan. Likväl straffades det förra såsom |
ett brott, det senare åter ansåges såsom alldeles i sin ordning.
Men därigenom uppmuntrades onekligen skrymteri och lögn, och |
sådant vore skadligt för samhället, hvaremot uppriktighet, öppenhet |
och ärlighet vore dygder, som en stat icke kunde nog uppmuntra
hos sina medborgare. Ju fullkomligare den religiösa friheten
vore i ett land, desto lyckligare vore det landet, desto dyrbarare
för dem, som kallade det sitt. |
Då en talare yttrade, att religionsfriheten vore ett ideal,
och att detta borde skiljas från det, som för närvarande skäligen
kunde väntas, nämligen konventikelplakatets upphäfvande, så
genmäldes, att de kristna hafva blott ett enda ideal, Gud, full
komlighetens källa, som i sin son uppenbarat den ideala mänsk
ligheten. Religionsfriheten vore därför icke ett ideal; den funnes
redan i alla protestantiska länder; och denna reala religionsfrihet,
icke något ideal, vore det, som man ville hafva och skulle hafva
förr eller senare. "Inom den gamla hedendomen hade det funnits
mera religionsfrihet än hos oss, ty den var åtminstone tolerant
emot likartade religioner, hvilket icke var händelsen i vårt land.
Det visades genom exempel ur historien, att det borgerliga sam- ;
hället aldrig vunnit något på religionstvång. Det var icke genom
religionsfrihet utan genom religionstvång, som det gamla Rom
såg sin stolthet sjunka. Det stötte nämligen ifrån sig icke brotts
lingar — dessa hade religionsfrihet — utan flera hundra tusen
af sina ädlaste medborgare. Religionsförföljelserna i Frankrike
vore äfven ett talande bevis för samma sak. Om man på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
