Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ee SES RA best <A SR ace gärna R
$ 3 6 Pärns lä.
— — Ez 2 RS
1402 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET:
skulle blifva föremål för ständernas öfverläggningar. Emellertid
afstyrkte högsta domstolen antagandet af detta förslag, hvadan
Kungl. Maj:t aflät till rikets ständer ett nytt förslag till religions
frihetslag. I sjette $ af detta förslag heter det:
»Rättigheten för svenska kyrkans medlemmar att äfven
utom den offentliga gudstjänsten sammankomma till gemensamma
andaktsöfningar skall vara fri och oförhindrad, så vidt vid sådan
sammankomst ej något företages, som mot lag och sedlighet
stridande är eller eljest allmän ordning störer. Ej må dock vid
religionsöfning, som sker under annan än vederbörande präster
skaps omedelbara ledning och icke är att hänföra till enskild
husandakt, tillträde vägras prästerskapet i församlingen ’eller den
offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myndighet vid
inträffad olaglighet eller oordning äger att, där så nödigt anses,
sammankomsten upplösa. Ej heller må så beskaffad sammankomst,
hvarom nu stadgadt är, utan särskildt tillstånd hållas ArtId, ae
allmän gudstjänst i församlingen förrättas, vid påföljd af böter
från och med 50 till och: med 100 rdr rmt för den eller dem,
som föranstaltat sammankomsten eller därtill upplåtit hus, och
till bögst 10 rdr för annan deltagare»>. |
Då detta förslag föredrogs i statsrådet, blef det tillstyrkt af
alla dess ledamöter med undantag af eckiesiastikministern Anjou,
den ende prästmannen inom rådkammaren. Kyrkoherde Ham
mar underkastade herr Anjous reservation en skarp kritik, hvarur
följande anmärkningar äro hämtade. I en historisk öfversikt af
religionsfrihetsbegreppets uppkomst och utveckling påpekade herr
Anjou i sin reservation, att i mellersta Europa blef religiös för
dragsamhet såsom statsgrundsats nödvändig, sedan blodiga för
följelser och borgerliga krig visat fruktlösheten af alla bemö
danden att återställa den kyrkliga enheten. Det vill synas häraf,
som om herr statsrådets mening skulle hafva varit, att Sverige
icke hade bort antaga religiös fördragsamhet såsom statsgrund
sats, förrän blodiga förföljelser och borgerliga krig äfven här |
visat fruktlösheten af religiösa tvångslagar. Herr statsrådet säger
Vidare, satt, om förföljelseväsendet vore stridande mot protestan
tismen, så skulle Sverige, som godkänt och emellanåt utöfvat
religiöst tvång, icke hafva allt hittills varit protestantiskt, hvilket
ej kan påstås. Det torde dock kunna sättas i fråga, om icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
