Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i AS + Ag >; JA ho gen | Fra vt
Rö Så å åt
1408 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
sin skall vara rättmätigt, må det väl vara här, där det gäller
människans andliga lif, hennes förhållande till och tro på Gud
ORK Bennesevigå väl:
Så säger , Herren: själf: ’Jag är en konung, som är därtill
kommen i världen, att jag skall vittna med sanningen. Hvar
och en, som är af sanningen, han hör min röst. Med sanningen
allena vill han vinna seger och i sitt rike endast hafva frivilliga
undersåtar. Det heter ock: ”BDy om du bekänner med din mun
Jesus, att han är Herre, och tror i ditt hjärta, så varder du salig”.
.Häraf följer uppenbart bekännelsefrihet. Och den tro synes mig
ej särdeles lefvande’ eller verksam, som man ej vågar öppet be
känna>.
Då det kungl. förslaget sedan’ blef föremål för öfverlägg
ning inom ridd. och adeln, uppstod en lång och vidlyftig debatt.
Rörande landsförvisningsstraffet yttrade C. M. Björnstjerna bl. a.:
»Med förvåning har jag hört den satsen drifvas, att landsflykt
icke är något straff, det lärer endast vara en mild varning, hvar
igenom man säger: ”Min son, vill du icke rätta dig efter sam
hällets faderliga lagar, så får du gå din väg” Dessa ord kunna
enligt min åsikt snarare uttryckas sålunda: ”Min vän, du må tro,
hvad du vill, detta kunna vi icke förhindra; men, vågar du, be
känna, hvad du tror, så måste du bort, du måste lämna det, som
för hvarje ädelt hjärta är det dyrbaraste på jorden, fosterlandet,
du måste lämna släkt och vänner, den jord, som sett dig födas,
ditt yrke, ditt bröd, du måste ut i världen, husvill, en utbörding,
en paria. Men, Gud bevars, detta är icke något straff; du slipper
det, blott du blir en skrymtare och med läpparna bekänner en
tro, som ditt hjärta förkastat».
Herr G. Liljencrantz påpekade bl. a.: »Hvad omdöme
historien kommer att fälla öfver detta så bittert klandrade förslag,
torde vara alldeles för tidigt så väl för denne (en föregående) talare
som hvarje annan att nu bestämma. Men ett omdöme kunna vi åt
minstone afgifva, och det är, att, om det öfverlämnades åt personer
med de åsikter, som denne talare hyser, att döma, så kommer det
att gå på samma sätt, som när den namnkunnigaste katolske
biskop på sin tid, Brask, skulle döma öfver Gustaf I:s åberopade
storverk. Han dömde nämligen på det sätt, ’att bättre hade
varit, om Paulus blifvit bränder, än af hvar man känder". Jasvdét
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
