Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1409
är just det, som är det obehagliga i saken, att Paulus skall blifva
af hvar man känder. Men biskop Brask han var konsekvent;
han kunde icke trifvas i riket; när icke den katolska läran där
var härskande, iutan,resté sinivägss—t Men jag tviflar på, att, i
händelse detta förslag nu eller framdeles antages, några biskops
stolar därför blifva lediga. I hufvudsaken är den strid, som nu
| föres, icke någon. fråga om, huruvida svenska medborgare må
äga rätt att fritt bekänna, hvad de: tro, utan hufvudsaken är i
denna: stund, liksom det alltid har:varit i likartade frågor, om
hierarkien skall: bibehållas i’ sin ställning eller icke. Det före
faller ännu alltid ganska obekvämt för hierarkien att nödgas strida
med sådana vapen, hvarmed den borde strida, och det är den i
synnerhet obehagligt, just hvad biskop Brask yttrade, att Paulus
blifvit af hvar man känder’.. Ty, blir det lif i församlingen, så
duger det icke. att duka upp så tarflig kost, som hittills varit
fallet».
Ur herr G. Cederschiölds anförande meddela vi följande
korta utdrag: »I afseende å frågan, om man genom världsliga
strafflagar verkligen kan framtvinga religiös enhet, så finnes väl
ingen, som vill tillåta den världsliga makten att genom tortyr söka
frampina, hvad enhvar tror i sitt hjärtas djup. Med hot om
världsligt straff kan väl icke åsyftas annat än att förhindra de
yttre uppenbarelserna af en tro, skiljaktig från statsreligionen.
Om så är, så följer ju däraf ock, att man icke bekymrar sig så
särdeles om, hvad medborgarne i själ och hjärta tro, endast de
med munnen bekänna statsreligionen. Hyckleri är således det
stora mål, man genom dessa strafflagar söker. Hyckleri är där
igenom upphöjdt till en samhällsdygd. En stat i sin högsta
fulländning skulle således vara den, som bestode endast af hycklare.
Där uttalades ingen tro, skiljaktig från den, lagen påbjöde. Om IH
| ett sådant land blefve så särdeles lyckligt, lämnar jag därhän; |
men, att. det icke hade någon rätt att kallas protestantiskt, torde |
icke gärna kunna bestridas... Emot den satsen, att man icke
i förtid bör frambringa en lag, kan ställas den, att man icke
bör därmed komma för sent... Om lagarna småningom jämkas
efter behofvet, kan samhället med lugn gå sin utveckling till
mötes. . Men, - söker man hämma människoandens utveckling,
händer det lätt, att den med våld bryter sina bojor och kull
rt rRNES FRAN SANNE STEFAN AJG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
