Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. JET
en gräns för de hos oss nu kringresande ”vinkelpredikanter’, för
att nyttja ett namn, som Luther först gaf åt sådana, och bland
hvilka icke få finnas, som lika väl förtjäna namnet ’svärmeandar”
som de, hvilka Luther så benämnde, kan icke bestridas af
någon, som rätt känner och behjärtar det närvarande tillståndet
i vårt land>.
Doktor Sandberg yttrade bland annat: »Huru har nu den
religiösa och kyrkliga ställningen inom riket gestaltat sig under
de sedermera förflutna sex å sju åren? En olycksdigrare tid har
väl svenska kyrkan icke genomgått på 2!/; århundrade sedan den
gamla liturgiska striden om Röda boken under Johan III:s och
Katarina Jagellonikas dagar, ehuru den nu försiggår uti samhällets
lägre regioner. Men den synes mig så mycket beklagansvärdare
och är i högsta måtto bedröflig att omtala. — När de missnöjda
och oroliga människorna icke kunde vinna den ringaste efter
gift för sina önskningar, så vände de ryggen till kyrkan och
utträdde ur densamma utan att därtill vidare begära någon till
låtelse. De förbjudna konventiklarna, som från flera håll fruktades
och förföljdes, blefvo nu deras enda samlingsställen både för en
skild och offentlig gudstjänst. Prästerna hade förlorat deras för
troende och blifvit af dem öfvergifna... Men dessa söndringar
hafva under sin fortgång haft andra högst ledsamma följder både
för stat och kyrka. När separatisterna infanno sig hos försam
lingens pastor och begärde lysning till äktenskap, blef det dem
förvägradt. Kristendomskunskap hade kontrahenterna, giftomans
bifall var meddeladt, och intet äktenskapshinder förefanns. Men
de funnos icke på senare åren antecknade i församlingens kom
munionbok för nattvardsgång, och på den heliga nattvardens
anammande af deras själfvalde präst kunde icke fästas afseende.
Pastors åtgärd öfverklagades men fastställdes såsom på lag
grundad. De och deras likasinnade vänner lade sina kloka huf
vuden tillsamman och funno, att äktenskap var öfverensstäm
mande med Guds ord men icke någon föreskrift, att vigsel nöd
vändigt måste verkställas af någon bland kyrkans präster. Den
verkställdes därför antingen efter gamla handboken eller efter
något själfvaldt formulär af deras egen själfvalde ledare. Denne
kunde naturligtvis icke undgå det ansvar, som stadgas i Gifter
målsbalkens 2 kap. 12 $: Viger den, som e är präst, straffas
Ekman, Den inre missionens historia. 90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
