Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARS aa” ISEN YRSA. er rr RS RAND
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1413
detta straff ådömdes, eller den, då porträttritaren Pettersson drefs
från fosterjorden, visar bättre än allt annat olämpligheten af detta
straff. Denne man fick obehindradt vistas i Danmark, så länge
han hade några medel att lefva af. Men, då dessa togo slut och
han måste falla den allmänna fattigvården till last, öfverfördes
han från Danmark och lämnades till ämbetsmyndigheterna i
Malmö. Hvad var nu att göra? I Sverige fick han icke vara.
Danmark ville icke mera veta af honom, och till något annat
land kunde han icke rimligtvis bortskickas, i saknad som han
var af alla tillgångar. Slutet på allt blef, att han förlades på
en mudderpråm, som låg i Malmö hamn, och därstädes fick af
vakta, hvad myndigheterna om honom kunde besluta. Skulle
alla affällingar på samma vis behandlas, torde slutligen blifva
svårt nog att anskaffa tillräckligt antal mudderpråmar endast för
de baptister, som redan inom riket finnas. Man säger visser
ligen: Skicka dem till Amerika! Ja, det går visst an, men hvem
anskaffar medel för öfverresan? Ofantliga kostnader«skulle här
för erfordras. Sådana följder har landsförvisningsstraffet med sig.
Att tvinga någon till en religiös bekännelse är alldeles omöjligt,
och att genom olämpliga lagar tvinga folk till hyckleri kan aldrig
blifva rätt. Vi må för öfrigt stifta hvilka lagar som helst och
göra dem aldrig så stränga, omöjligt blir i alla händelser att
därigenom tvinga någon att gå ifrån sin öfvertygelse, den må
nu vara mer eller mindre öfverensstämmande med statskyrkans
lärobegrepp>.
Gustaf Glad sade bland annat: »Hvad är det utskottet
hufvudsakligen tillstyrkt? Jo, upphäfvandet af konventikelplakatet.
Hvem är ursprungligen ,orsaken därtill, att detta förbud mot sam
mankomster till andaktsöfningar blifvit meddeladt? Just präster
skapet, som icke med någon annan ville dela rättigheten att
tolka Guds ord. Sedan konventikelplakatet utkommit, förspordes
i den svenska kyrkan föga tecken till inre lif, hvilket förhållande
fortfor en lång tid, till dess för omkring 30 år sedan läseriet i
Norrland uppkom. De första s. k. läsarne voro visserligen fantaster,
men den verksamhet, de medelst sina konventiklar utvecklade,
var dock ägnad att uppjaga väktarne på Sions murar utur den
slummer, i hvilken de länge hvilat. Med afräkning af den öfverdrift, ”
en eller annan andlig ledare låtit komma sig till last, kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
