Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1414 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
i allmänhet icke säga, att läseriet och de i sammanhang därmed
stående konventiklarna verkat skadligt. Också har lagstiftningen
icke tilltrott sig att. alltför strängt beifra konventiklarna, och
sådana råkas nu i hela landet från Norrland ända till Skåne.
Men, när således icke förbudet i verkligheten tillämpas, bör
det icke heller finnas kvar, och lagstiftningens åtgärd att upp
häfva detsamma lärer alltså få anses såsom fullkomligt riktig».
Samuel Ödmann yttrade bland annat i sitt anförande: »När
Gud sade: ”Varde ljus’, så uttalades detta mäktiga skapareord
icke blott till den i materiens linda slumrande naturen att vakna
upp och ordna sig till en värld. Detta ord uttalades äfven till
den slumrande anden i naturen att vakna upp ur sitt kaos till
frihet och medvetande. Detta ord har städse ljudit från den
eviges läppar, ehuru förnimbart blott för de verkligt troende, för
dem, som verka i anda och sanning, och det ljuder ännu i dag
lika mäktigt och klart till människoanden som i skapelsens gry
ende morgon. Denna röst talar till oss på tusen olika tungomål,
med hjärtats och samvetets rörande stämma, på förnuftets öfver
tygande språk, i naturens evigt växlande toner. Då den för
nimmes, dallra själens finaste strängar, människoanden varsnar
den eviges närhet, anar sitt ursprung från en högre värld och
igenkänner sin släktskap med det himmelska. Mellan människan
och den högste ställer sig icke då någon främmande, opåkallad
skiljedomare. Omedelbar är hennes gemenskap med det oför
gängliga. Fri från alla jordiska band vänder hon sig otvunget
i sin bön eller sina lofsånger till himmelens och jordens Herre;
Hvilken dödlig skulle kunna hindra henne därifrån? Hvilken
dödlig är nog mäktig att kunna lägga ett finger emellan skaparen
och det skapade? Hvilken dödlig kan hämma tankens flykt
och betvinga ordets ström att komma den senare att stanna, att
förstummas och stelna till is, inpressad i dogmernas och tradi
tionernas bojor? Omöjligt! Här visar sig människoanden i sin |
fulla, oemotståndliga frihet. Det var kristendomen förbehållet att ;
uppvisa denna frihets nödvändighet och sanning och att åt per
sonligheten i dess fulla bemärkelse gifva det berättigande, som
af hedendomen blifvit densamma frånkändt. Kristendomens första
uppgift blef därför den att verka i anda och sanning. Han sön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
