Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FS SNRESNNEN VAPSAPPRIN BSR €EIISTANA met Lalle
PS N SCA BORA
1416 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
frihetsälskande ande uppreste sig? Var det icke just mot en
sådan och dess förföljelser och förtryck, som han så väldeligen
stred, och öfver hvilken han tillkämpade sig en så härlig seger? ...
Af hvad jag nu yttrat torde vara tillräckligt ådagalagd min åsikt
om religionsfrihetens berättigande ur andlighetens synpunkt.»
Vid anställd votering afslogs Kungl. Maj:ts proposition samt
alla i samma syfte väckta motioner.
Religionstvångspartiet vid riksdagen vann alltså en lysande
ehuru mindre ärofull seger öfver den religiösa frihetens vänner
genom förkastandet af det kungl. förslaget om en utvidgad
religionsfrihet, hvilket dessa senare enhälligt understödde. Både
Englands, Frankrikes och Tysklands förnämsta tidningar bekant
gjorde för sina läsare denna utgång af ’sträfvandet för större
religionsfrihet i vårt land och beklagade i kristendomens den den
mänskliga ordningens namn, att Sveriges folk och ständer på
detta sätt ställt sig på det förföljande påfvedömets sida. De ut
talade därjämte skarpa omdömen ötver den låga ståndpunkt,
hvarpå Sveriges folk måste stå, då dess ombud på sätt, som
skett, visat ifrån sig ett förslag, däri regeringen själf erbjöd
folket en frihet, som andra folk måst med våld och efter blodiga
strider och många. lidanden tillkämpa sig. I en skrifvelse, affattad
i landtmarskalken grefve H. Hamiltons namn och införd i den
franska tidningen Siecle, försvarades det segrande partiets hållning
i frågan. Författaren, som begynner med en berättelse, huru
som lutherska läran här infördes af Gustaf I och antogs af »hela»
nationen, sökte visa, att icke religionstvång utan en synnerligt
stor fördragsamhet här vore rådande. Till landet inflyttade an
hängare af annat religionssamfund, heter det, få deltaga i riksdags
mannaval, de hafva kyrkor i hufvudstaden, »hvilka det är hvarje
svensk lutheran tillåtet att besöka, när och så ofta han behagar>,
ja, »själtva änkedrottningen och drottningen äro katoliker och
äro båda älskade och vördade af svenska folket».
Kyrkoherde Hammar skrifver med anledning häraf: DIC av
»Hvad tycker läsaren?» Sådant kan herr grefven och landt
marskalken eller den, som skrifvit i hans namn, omtala. Och
han anar icke, att han just härigenom ställer fram det mot
svenska medborgare gällande religionstvånget i hela sin galen
skap och orimlighet. Lutheraner få, när och huru ofta de ber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
