Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. TALG
haga, höra katoliker, baptister o. S. vV. predika, och dessa få an
gripa vår lära af hjärtans grund. Samma lutheraner få mer än
gärna tro, att bapisterna o. s. v. hafva rätt och vi orätt, men,
om de tala om, att de kommit till en sådan tro, och om denna
tro drifver dem att öfvergifva oss, som de itro -hatva ora;
och sluta sig till dem, som de mena hafva rätt, ja, då blifva
de landsförvista. Är icke detta en makalös lagstiftning? Man
säger till folket: Töfån; närsock: huru ofta I behagen; höra
katoliker; I fån äfven gärna blifva katoliker ? hjärtat; men, om I
bekänner detta, om I icke längre: låtsen eder vara lutheraner,
så blifven I straffade. Drottningen och änkedrottningen äro kato
liker (och prinsessorna kunna också vara det), och därvid är all
deles ingen fara för rikets eller kyrkans bestånd. Men, om en
svensk bondpiga blir katolik, det är förskräckligt. Då är riket
i fara och kyrkan nära sin undergång, hvadan hon måste lands
förvisas, ropa präster, bönder och junkrar. Och slika galenskaper
skola genom själfva landtmarskalkens omsorg utbasunas i Frank
rikes tidningar, och man tror sig därigenom finna en ursäkt för
rikets ständer. Jo jo, det är nog troligt, att utländingen nu riktigt
begriper, att vi svenskar äro underbart fördragsamma»>!
Emellertid blef den kungl. propositionen jämte utskottets
betänkande återremitterad till lagutskottet för ny behandling,
hvarefter utskottet afgaf ett nytt utlåtande, som, i hvad det rörde
religiösa sammankomster, hade följande lydelse:
»Med upphäfvande af kungl. plakatet emot särskilda reli
gionssammankomster den 12 jan. 1726, samt hvad för öfrigt i
detta ämne. finnes stadgadt, förordnas, som följer: Medlemmar af
den evangelisk-lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma
till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande prästerskaps
omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst ej utan särskildt
tillstånd äga rum å tid, då allmän gudstjänst i församlingen för
rättas. Ej heller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra
till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens prästerskap,
medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i
orten, hvilken sistnämnda myndighet i händelse af inträffad olag
lighet eller oordning äger att, där så nödigt anses, samman
komsten upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller enligt
kyrkolagen berättigad- att offentligen predika, vid dylik sam
|
ji
[|
FR GA NV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
