Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rg
vurmar TAEES EES NA SR KOR 1 er
1418 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
mankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda
till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
gudstjänsten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd,
ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egen
skap inom församlingen vidare uppträda.
Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom
nu sagdt är, å tid, då den ej hållas må, eller å sådan tid därtill
upplåter hus eller underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrko
råds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, böte från och
med 50 till och med 300 rdr rmt till tveskiftes emellan åkla
garen och församlingens fattiga. Saknar den bötfällde tillgång
till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter samma grunder,
som gälla för förvandling af böter enligt Utsökningsbalken»>.
Då detta af utskottet afgifna utlåtande föredrogs inom ridder
skapet och adeln, uppträdde herr P. R. Tersmeden, med hvilken
flera talare förenade sig, och förklarade det vara helt och hållet
olämpligt, att så stor. makt lämnades i kyrkorådets händer,
som i förslaget medgifvits detsamma. Hvarken hofkansleren eller
justitiekansleren hade under den tid, indragningsmakten fanns, i
en sådan utsträckning ägt den makt, som här vore lämnad åt
kyrkorådet. Därtill komme, att ej något vädjande mot kyrko
rådets beslut finge göras.
Bland yttranden af de många talare, som deltogo i den
lifliga öfverläggningen om denna fråga, få vi för öfrigt inskränka
oss till att endast meddela ett kort utdrag ur herr Estenbergs
anförande. Sedan talaren med den heliga skrift och kyrkohisto
rien visat, att sanningens bekännare i alla tider varit utsatta för
hat och förföljelse, fortsatte han: »Man fann snart, att det icke
gick an längre att bränna människor, men i stället gick man en
annan väg för att vinna samma mål: man utarmade dem, som i
religiösa saker vågade vara af olika tanke med den härskande
kyrkan, man landsförvisade dem, man instängde dem i fängelser,
man förstörde deras välstånd och borgerliga anseende. Man
fyllde fängelserna med dylika fångar, icke besinnande, att ju mera
de förföljas, desto flera blifva de. Icke dess mindre finnas ännu
de, som hylla denna mening, att man bör söka kufva kättarne
genom ’ böter, landsförvisning, fängelse. Det är likväl att märka,
att icke alla varit kättare, som så blifvit ansedda, utan en hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
