Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FER ENE
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1419
sanningsvittnen har lidit martyrdöden för sanningen, ehuru de
blifvit stämplade som kättare. Själtfve stiftaren af vår heliga
kyrka, hans egna apostlar och församlingens yppersta lärare
blefvo på sin tid af auktoriteterna förklarade för kättare. Det är
ett faktum, som historien uppenbarar för oss, att auktoriteterna icke
alltid fällt riktiga domar utan ofta misstagit sig. Därför har ock
deras mening fått anhängare, som tro, att Guds ord kan försvara
sig själft, att Guds ord icke behöfver begagna sig af de vapen,
som villfarelsen och lögnen begagnat för att upprätthålla sina
läror... Jag erkänner, att det stundom synts mig, som om Guds
ord icke vore nog mäktigt att öfvervinna kätteriet, men det var
endast, så länge jag var i den villfarelsen, att det endast var
prästerna, som ägde rätt att predika Guds ord. Jag misströstar
icke längre om, att Guds ord i sig själft äger nog kraft att öfver
vinna kätteriet, sedan jag kommit till den erfarenheten, att Guds
ord äfven kan tala genom en lekmans mun, och att det kan tala
väldeligen, kraftigt såsom ett bart huggande svärd. Jag har
kommit till den öfvertygelsen, att landsförvisning, fängelse, böter
och stupstock äro obetydliga bålverk mot kätteriet, jämförda med
den oöfvervinneliga kraften hos Guds ord... Jag vill nu endast
tillägga doktor Martin Luthers ord till den kristliga adeln i Tysk
land, hvilka väl förtjäna att höras af den kristliga adeln i Sverige.
Hans ord lyda, som följer: ”Kättare skall man öfvervinna med
den heliga skrift, såsom de gamla fäder hafva gjort, men icke
med eld. Vore det någon konst att öfvervinna kättare med eld,
så vore ju bödlarne de lärdaste doktorer på jorden, och då be
höfde man äfven icke mer studera, utan den som kunde öfver
vinna den andre med våld, han kunde fritt bränna honom’».
Vid framställd proposition bifölls utskottets utlåtande i denna
punkt utan förändring.
Då utskottets betänkande blef föremål för öfverläggning i
prästeståndet, yttrade dir Sandberg bl. a.: »Ibland föremålen för
min långa riksdagsmannaverksamhet har varit ett fortsatt ehuru
ända hittills fruktlöst bemödande att tillvägabringa upphäfvandet
allra års konventikelplakat, så att det ej vidare skulle anses
brottsligt, om människor sammankomma till inbördes andlig upp
byggelse. Ingen författning har blifvit så mycket missförstådd
och missbrukad eller vållat så mycket ondt. Läser man den från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
