Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
början, så heter det, att föräldrar och husfäder böra dagligen
med sina barn och sitt tjänstefolk förrätta husandakt, hvaremot
sammankomster med främmande personer för detta ändamål eller,
såsom det heter, ’enkannerlig gudstjänst förbjudes’. Emellertid
har författningen, i hvad den bjuder för upplifvande af husan-,
dakten, icke blifvit tillämpad, medan åter tillämpningen i senare
fallet gjort allt, hvad den förmått, för att kväfva och utrota all
husandakt. Det gläder mig nu, att både lagutskottet och alla
de talare, som här uppträdt i ämnet, förklarat sig för det olyck
liga plakatets upphäfvande, och skulle jag för min del icke mot
sätta mig, hvilketdera af de här förordade förslagen som sättes
i dess ställe. Visserligen har jag i likhet med prosten Melander,
hvars tänkesätt jag delat, förut alltid varit af den öfvertygelsen,
att ett helt enkelt afskaffande af konventikelförbudet vore det
lämpligaste. Den grundsats, som af domprosten Bring nyss ut
talades, har alltid synts mig härvid vara den riktiga: ”Bäst är
att låta saken hafva sin gång samt hvarken tillåta eller förbjuda
men först då ingripa, när något missförhållande inträffar, eljest
skapar man blott öfverträdelser”. Emellertid gläder det mig hög
ligen, att den åsikt, tör hvilken jag städse kämpat, blifvit erkänd
såsom riktig: att själfva den enskilda sammankomsten af flera
eller färre af evangelisk-lutherska kristna för Guds ords bruk,
bön och sång i full öfverensstämmelse med vår kyrkas bekännelse
icke i och för sig är något brottsligt, och skulle gärna önska den
både frihet, skydd och uppmuntran, ty på denna väg kan kristen
domen mera införas uti hvardagslifvet än blott genom den offent
liga gudstjänsten, hvilken åter, om de enskilda gudaktighets
öfningarna äro af rätta slaget, icke får ett minskadt utan ett
ökadt värde». |
Sedan talaren förklarat sig icke vara vän af böter och höga
straffbestämmelser och därför icke kunde gilla, att utskottet tre
dubblat dem, Kungl. Maj:t föreslagit, men likväl ansåg nödigt,
att något korrektiv förefunnes, på det att enfalden ej måtte lämnas
till pris åt listen och lögnen, slöt han sitt anförande med följande
ord: »Då kyrkorådet skall afgöra, huruvida ett andligt föredrag
anses leda till söndring 1 kyrkligt hänseende, kan sådant fram
kalla förbud äfven för sådana andaktsöfningar, där ingenting
annat förekommer än det, som åsyftar att väcka människor utur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
