Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1422 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
särdeles då de icke själfva äro troende, svårt att vid sina tal
undvika irrläror. Sålunda har jag från Uppsala domkyrkas
predikstol under högmässa hört papistiska satser om rättfärdig
görelsen samt villfarelser i afseende å nådesordning och nåda
stånd: och detta i närvaro af en bland teologiska fakultetens
främsta medlemmar. Dessa äro ledamöter af det domkapitel,
som skall vaka öfver renlärigheten; men något åtal har icke
följt eller, jag medger det, ens bort följa, enär predikanten säker
ligen endast af brist på urskillning föredragit irrlärorna. Detta
är dock en ringa sak i jämförelse därmed, att själfva kungl.
rådet i nådigt bref af den 24 maj 1701 förkunnat en sådan grof
irrlära som, att ”Gud... genom boljärdighet och de därtill tjä
nande åthäfvor skulle försonas och bevekas till nåder”. Och, då
detta kunde ske den tid, dogmatiken ingick i den allmänna bild
ningen, så att vederbörande i konungens kansli svårligen kunde
vara utan kunskap i den rena evangeliska lärans grundsanningar,
mot hvilka ett slikt yttrande skarpt strider, så var mindre be
synnerligt att, då neologin börjat intränga i vårt land, få i nådigt
bref från summus episcopus af den 11 febr. 1780 se, att syndare
genom skrift och aflösning blifvit försonade med Gud och fatt
sina synder förlåtna”, eller i nådig förklaring af den 23 mars
1807 förkunnas, att man kunde försöka genom nattvarden blifva
försonad med Gud. På riddarhuset har jag nyligen hört, att en
ledamot af fångvårdsstyrelsen vid öfverläggningarna i detta
ärende ifrat för renlärighetens skyddande genom tvångslagar. I
anledning däraf tager jag mig friheten erinra, att fångvårds
styrelsen själf vid författandet af en tryckt instruktion synes
hafva varit bekajad af semipelagianism. Då således renlärighet
icke ens hos den högsta kyrkliga myndigheten, konungen och
dess råd, eller hos underlydande ämbetsmän kan genom religions
tvång bibehållas, är klart, att härmed åsyftade mål ännu mindre
kan vinnas i afseende å folket i allmänhet. Erfarenheten har
numera äfven i Sverige klart ådagalagt, att tvånget leder till
raka motsatsen af hvad därmed åsyftas :..
Vid ständernas allmänna sammankomst i denna fråga på
riddarehuset uppgaf jag skälen, på grund af hvilka jag kunde
likna denna frågas nuvarande ställning vid ”morgonrodnaden, som
bådar full dag”. En rörelse, som genomgår hela den civiliserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
