Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1423
världen, där kristendomen predikats, kan ej stanna vid Öresund
eller förr, än den äfven i Sverige inträngt och fullbordat sitt verk.
Såsom den lärde superintendenten doktor A. G. Rudelbach an
märkt, är 2 Jesu Kristi kyrka eller Guds rike på jorden religions
frihet icke något accessoriskt utan tvärt om med kyrkan född
och i henne immanent. Aldrig har Kristus eller hans apostlar
öfvat eller tillåtit något tvång mot den, som ville utträda ur
kyrkan, än mindre mot dem, som utantill voro, för att förmå dem
ingå. Men väl hafva Herren och apostlarne påbjudit, att kyr
kans ovärdiga medlemmar skola från henne skiljas...
Långt ifrån att utvidga religionsfriheten har utskottet före
slagit en författning, som inskränker densamma. Genom denna
författning skulle kyrkorådet erhålla en oerhördt diskretionär
makt, då dess medlemmar erhållit tillåtelse att mot 16 8 rege
ringsformen i sällskap med polis intränga i den enskildes bostad
och i en hast upplösa gemensamma andaktsöfningar. Man skulle
till den grad blifva underkastad fukteln (godtycklighet), att man
för olydnad mot kyrkoråds förbud kunde straffas dubbelt så
mycket som den, hvilken af vårdslöshet slår ihjäl en medborgare.
Ett sådant förslag bör förkastas. Dessutom vill jag påpeka en
annan omständighet. Det heter nämligen i förslaget: som anses
leda till söndring i kyrkligt hänseende”. Således är det icke
stadgadt, att ett andligt föredrag för att ådraga en förbudet skall
hafva Iedt till söndring, utan det är nog, om ett sådant föredrag
anses leda till söndring. Detta är väl det allra orimligaste. Här
förutom innehåller förslaget, att gemensamma andaktsöfningar
icke få äga rum å tid, då allmän gudstjänst i församlingen för
rättas”. Nu finnes emellertid ett kungl. bref af den 9 jans 1822,
som lämnar en sådan tillåtelse åt "läsare i Norrland. Äfven före
kommer i förslaget, att religiösa sammankomster icke må Ulde
särskildt tillstånd äga rum” å sådan tid, men däremot innehåller
förslaget icke, af hvem ett sådant skall gifvas. Förslaget synes
mig således helt och hållet misslyckadt och ökar svårligen präster
skapets makt, hvilken i stället borde förminskas. En förbättring
erkänner jag dock hos förslaget, den nämligen, att böterna skola
förvandlas till enkelt fängelse i stället för fängelse vid vatten och
bröd. Men såsom bevis därpå, att sistnämnda straff icke är så
särdeles afskräckande, vill jag nämna, att en person, som förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
