Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Arbete för religions- och samvetsfrihet - IV. Religionsfrihetsfrågan vid 1856—1858 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EF424 SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
flera gånger suttit på vatten och bröd, nu å Faluns länshäkte
undergår eller snart kommer att undergå sådan bestraffning».
Herr Hasselrot yttrade i försvaret för sin reservation bl. a.
följande: »För tros- och tankefriheten har icke funnits och kan
icke finnas några band. Att tänka och tro, hvad helst man vill,
kan icke någon förnekas, då man ej uttalar sin tanke eller yppar
sin tro. Bekännelsefrihet däremot har i vårt land varit så strängt
begränsad, att man vid straff af landsförvisning varit förbjuden
att erkänna sig hysa en annan tro än den rena evangeliska;
och är det öfver detta tvång, som med rätta kallas samvels
tvång, man hutvudsakligen och med rätta klagar, och är det
för upphäfvandet af denna onaturliga lag och för samvetsfrihet,
jag stridt och skall strida, så länge ordet är fritt».
Vid anställd votering bifölls utskottets förslag i den punkt,
som rörde religiösa sammankomster.
Då utskottets betänkande föredrogs inom bondeståndet
yttrade Samuel Ödmann bl. a.: »För att hålla den så mycket
fruktade lekmannaverksamheten inom tillbörliga skrankor har
utskottet åt det s. k. kyrkorådet förlänat en maktfullkomlighet,
som jag icke kan annat än finna högst betänklig. Med all akt
ning för denna auktoritet tror jag mig likväl icke alltför mycket
misstaga mig, då jag påstår, att den myndighet, som blifvit kyrko
rådet tilldelad, i ganska många fall skall komma att leda till
motsatsen af det åsyftade ändamålet: den kyrkliga enhetens upp
rätthållande. Redan blott i stadgandet, att kyrkorådet skall vaka
ötver allt, som kan anses leda till ’söndring i kyrkligt hänseende,
ligger frön till missförstånd och opåkallad inblandning. Hvilken
latitud härigenom blifvit lämnad åt kyrkorådets myndighet,
ligger för öppen dag. Uppträder någon, som ”& är präst eller
enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika”, så kan ju
blott och bart däruti, att han icke är präst, sökas skäl för den
åsikten, att han arbetar på att ’söndra” kyrkan, och kyrkorådet
på den grund finna sig befogadt att beröfva honom ordet vid
religiösa sammankomster. Huruvida denna auktoritet för öfrigt alltid
besitter de egenskaper, som erfordras för att med säkerhet be
döma, om ett andligt föredrag af en lekman leder till ”förakt
för den allmänna gudstjänsten eller eljest till undergräfvande
af religionens helgd, må vara mig tillåtet att betvifla. Det säkra
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
