Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hos korporalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slitit och trälat och tagit brödet ur vår egen mun
för att mätta honom? Nej, Brant, tala aldrig om
Sven! Han är oss mycket skyldig, men har av oss
ingenting att fordra... Ja, då jag tänker på vad
du gjort, önskar jag Sven så långt vägen räcker...
För honom har du uppoffrat Johanna och oss
alla... Ack, min stackars, stackars Johanna!
– Johanna skall ej misskänna mig, sade
korporalen, nej, hon skall det icke, om jag känner
flickan rätt. Men gjorde hon det, bleve det mig
en spik i min likkista. Johanna skall icke förblindas
av patronens visserligen för oss och henne
smickrande förslag: hon skall ej glömma den, åt
vilken hon en gång givit sin tro...
– Ja, nog tror jag, att flickan nu är lika
oförståndig som du, det tror jag visst. Men kom
ihåg, att hennes eftertanke en gång skall vakna...
det kan komma en tid, då vi längesedan lagt våra
huvuden till vila och kanske efterlämnat henne i
nöd, uselhet och elände; hon skall då minnas, huru
lycklig hon kunde blivit, om ej hennes envise och
oförståndige far hindrat det... Säg, Brant, tror
du väl, att hon då skall välsigna dig i din grav?
– Ja, ja, med Guds hjälp skall hon det! Hon
skall välsigna fadershjärtat, om det också misstagit
sig om medlen till hennes jordiska lycka.
– Lugna dig med den tron, om du kan!
Men jag lugnar mig icke... Du har gjort oss
alla olyckliga... du har förolämpat patronen och
gjort honom till vår fiende.., han skall hämnas
på oss... han skall vräka oss, driva oss från
gård och grund... göra oss till fattigstuguhjon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
