Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Erik B. Rinman
de skadeståndsplikt, men härvid ställde det sig väsentligen olika
för arbetsgifvaren och arbetaren. Den förre skulle nämligen ha
rätt att till sin säkerhet på förhand innehålla viss del af
arbetarens lön vid hvarje utbetalning och skulle härigenom komma
i en långt starkare ställning än denne. Utan något sitt vidare
åtgörande skulle arbetsgifvaren från början förfoga öfver
föremålet för tvisten, skadeståndsbeloppet, äfven i det fall, att han
själf brutit aftalet. Arbetaren, den ekonomiskt svagare parten,
skulle däremot tvingas att genom process söka utfå sin rätt!
Och såsom en eventuell påföljd af aftalsbrott stadgades
bötesstraff, som vid bristande tillgångar — d. v. s. i verkligheten
endast för arbetarens vidkommande — skulle enligt allmän lag
förvandlas till fängelse. Härmed hade man alltså velat lösrycka
arbetsaftalet ur sitt rättsliga sammanhang och till den ena
kontrahentens, därtill den ekonomiskt starkares, favör flytta det in på
straffrättens område. Att en privat fordran på skadestånd skulle
på sådant sätt förändras till en statens fordran på straff, var
emellertid så stridande emot svensk rättsuppfattning, att
förslaget härom mötte motstånd från juridiskt håll, äfven där man
icke fäste stort afseende vid sakens sociala sida. Det hade
emellertid med detta lagförslag lagts i dagen, huru föga
rättsmedvetandet ännu var utveckladt på detta område bland dem, som
kallas att skrifva lagar.
Ett nytt lagförslag om arbetsaftalet bör utan tvifvel innehålla
bestämmelser äfven om det kollektiva aftal angående
arbetsvillkoren, hvilket ingås mellan å ena sidan en arbetsgifvare eller
en sammanslutning af sådana och å andra sidan alltid en
arbetarnes organisation. Detta i dagligt tal ännu ofta så kallade
kollektiva arbetsaftal är icke något arbetsaftal. Genom
arbetsaftalet utfäster sig den ena kontrahenten att utföra visst arbete
och den andra att därför betala viss ersättning. Arbetsaftalet
ingås därför mellan arbetsgifvaren och den enskilde arbetaren,
detta äfven om icke något skriftligt kontrakt upprättas, utan då
omedelbart genom själfva anställningen. I kollektivaftalet
(ta-riffaftalet) däremot sker ingen utfästelse om utförande af arbete1
1 Ett verkligt kollektivt arbetsaftal har undantagsvis förekommit, särskildt i
Frankrike, där det ock haft ifriga förespråkare. Det består då uti ett aftal
mellan en arbetsgifvare och en arbetareförening, uti hvilket denna senare åtager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
