Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny arbetsrätt
73
som gälla med afseende på enskilda personers eller juridiskt
fullt ansvariga korporationers brytande af ingångna aftal.
Brytande af kollektivaftal är, i motsats till hvad så allmänt påstås,
en mycket ovanlig företeelse inom fackföreningsvärlden, och det
från denna sida yppade motståndet mot »fackföreningarnas
le-galisering» beror väl därför mest på föreställningen, att det här
kunde bli fråga om en ny art af klasslag och undantagslag.
Det är icke heller underligt, att sådana föreställningar
uppkommit, ty yrkandena i en viss del af pressen och stundom äfven
från arbetsgifvarehåll ha otvifvelaktigt ofta gått i sådan riktning.
Därtill har man haft för ögonen de bekanta engelska rättsfall1,
som under stark uppmärksamhet från arbetarevärlden i alla
länder lämnade ett icke efterföljansvärdt exempel på ett stiftande
af lex in casu med undantagsrättens ganska omisskännliga
prägel, då fackföreningarna, utan att i högre mått än förut
tillerkännas lagliga befogenheter, förklarades skadeståndsskyldiga på
grund af handlingar, som deras funktionärer eller medlemmar
begått, t. o. m. om dessa därvid gått utom sin af fackföreningen
meddelade befogenhet och handlat i strid med dess stadgar, ja
t. o. m. om de begångna handlingarna ej varit otillåtna för
hvilken annan enskild person som hälst. Den närmaste följden
blef en politisk uppmarsch af de organiserade arbetarne i
England, hvilken fört dem allt närmare den kontinentala
socialdemokratien. Och sedan har man sett sig nödsakad att på
lagstiftningens väg söka direkt ingripa för att reparera de gjorda
missgreppen. Detta tvungna återtåg utgör också den kraftigaste
varning mot hvarje försök, hvar hälst det vara må, att förlama
arbetarnes sammanslutningar genom lag eller rättskipning, som
icke stödjes af den strängaste opartiskhet och rättskänsla.
I sammanhang med frågan om fackföreningarnas rättsliga
ställning måste man emellertid också åter taga i öfvervägande
behofvet af föreningsrättens tryggande för arbetarne. I sådant
afseende motionerades i andra kammaren vid 1904 års riksdag
i syfte, att aftal, hvarigenom endera kontrahenten afhänder sig
sin rätt att »bilda, ingå i eller tillhöra föreningar», icke skulle
äga laglig giltighet, och sålunda föreningsrätten uttryckligen
upphöjas till en oförytterlig rättighet. Detta förslag hänför sig
1 Allen v. Flood 1897, Quinn v. Leathem i augusti 1901 och den
beryktade Taff-Vale-domen i juli samma Ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
