Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Erik B. Rinman
visserligen ej blott till förhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetare utan till åtminstone teoretiskt tänkbara förhållanden
mellan medborgare af alla slag, oafsedt ekonomiska och sociala
motsättningar dem emellan. Men ett sådant yrkande hämtar
dock faktiskt sitt stöd närmast från de talrika erfarenheterna i
vårt land om arbetsgifvarnes, stundom framgångsrika, försök att
genom hot med afsked och svält tvinga arbetarne afstå från sin
föreningsrätt. Hvad som här behöfs är ett skydd för den
svagare i hans mellanhafvanden med den starkare. Då
lagutskottet 1904 afstyrkte nyssnämnda förslag, enär det skulle innebära
»ett obehörigt ingrepp i den enskilda aftalsfriheten», så kan man
häri se en skarp miniatyrbild af hela det gamla, antisociala
rättsmedvetande, mot hvilket vi måste på alla punkter med all
kraft reagera, om vi ej skola gå samhällsupplösning till mötes.
Här gäller det ju den enkla sanningen, att den enskilde
arbetaren, då han kontraherar bort sin föreningsrätt, faktiskt är ofri
i sitt aftal, och här trätfa vi ock en knutpunkt, hvari många af
det sociala problemets trådar snott sig samman: den djupgående
skillnaden mellan formell och reell frihet under
samhällsförhållanden, som medge så kolossala olikheter i de enskildes
förmåga och möjlighet att välja emellan, antaga eller afslå
erbjudna aftalsvillkor. Nästan all modern social lagstiftning innebär
på denna grund inskränkningar i vissa samhällsmedlemmars
formella aftalsfrihet, och på denna grund kan man ock
fordra, att en blifvande lag om arbetsaftalet på angifvet sätt
skyddar arbetarnes föreningsrätt och sålunda förebygger, att de tvingas
genom »fria» aftal afhända sig den enda rätt, som sätter dem
i stånd att ingå ett verkligen fritt aftal.1
Till föreningsrätten hör naturligtvis också friheten att icke
tillhöra någon förening samt friheten att välja mellan olika
föreningar. Men då det från många håll ropas på ytterligare
strafT-lagsbestämmelser här, så må det ihågkommas, att denna frihet
blott är ett moment i den personliga frihet, som strafflagens 15
kap. redan skyddar mot rättstridigt tvång genom våld eller hot.
1 I den mån fackföreningarna tillväxa i styrka, kan det också visa sig
nödvändigt att skydda arbetsgifvarne mot ingrepp i deras föreningsrätt. Under
debatten i andra kammaren om ofvannämnda motion anförde hr H. Hedlund
ett exempel på, huru en svensk fackförening sökt tvinga en näringsidkare att
ej ansluta sig till arbetsgivareorganisationen ioom yrket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
