Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Vitalis Norström
skilda och det allmänna, som aldrig kan utjämnas inom
sam-hällslitvets egen ram, emedan den tillhör denna ram själf. Inom
ett så fattadt och i denna anda gestaltadt samhällslif måste också
försiggå en oafbruten upplösning af de samhällsformer, hvilka
en gång framsprungo ur känslan af en inre personlig enhet i
samhället, som öfver det allmänna eller det gemensamma lade färgen
af individernas eget inre personliga lif och i
samhällsgemen-samheten lät se en utgestaltning af detta inre lif eller just den
riktning, i hvilken hvarje enskild företrädesvis sökte sina mål
och förverkligade sin frihet. I det samhälle, som bygger upp
sig på tvångssolidaritetens grund, framträder negationen af det
samhälle, som mer eller mindre förkroppsligar en positivt känd
och positivt motiverande gemensamhet, och som hvilar på
sam-hällsmedlemmarnes solidaritet med ett på visst sätt personligt
lefvande väsen, hvari denna gemensamhet har sin rot.
Det skulle emellertid utvisa en oförlåtlig ytlighet, om man
frånkände det moderna lifvet ett starkt utveckladt sinne just för
positiu gemensamhet mellan de enskilde. Det är så långtifrån
händelsen, att känslan af och medvetandet om en sådan
gemensamhet göra sig mindre kända nu än förr, att ett af den
moderna utvecklingens aldra väsentligaste drag måste sökas just i
den alldeles särskildt starka betoningen af den positiva
gemensamheten i människornas läge i världen och af nödvändigheten
af ett öfver alla förr kända gränser vida utsträckt samarbete.
Men det är icke längre samhället i vanlig och historisk
mening, som representerar denna gemensamhet och som uppbär
detta samarbete, utan den sociala kulturen, en för vår tid
särskildt utmärkande, i mycket egenartad företeelse af samhällena
öfvergripande art. Denna kultur har redan i vidsträckt mån
öfvertagit samhällets positiva funktioner och sträfvar att allt
mera göra det. Den är i stort sedt en nybildning, som
kring-skär det gamla samhället.
Man måste fråga sig, hurudant förhållandet gestaltar sig
mellan denna form af nybildad mänsklig gemensamhet och den
enskildes fria personlighetslif. Kanske återställer den moderna
utvecklingen i och med sina kulturbildningar den positiva
samstämmighet mellan det enskilda och det allmänna, som den
med sitt i grunden negativa samhällsbegrepp sträfvar att
upplösa? Det säkra är, att på den sidan eller i kulturen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
