Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultur ocli frihet
75
basen företrädesvis sökas för gemensamhetssinnet och samarbetet
i vår tid.
För att leda sig till svar på denna fråga kan man till en
böljan försöka sätta kulturen i samma förhållande till den
omedelbara personliga känslan som de historiska samhällsformer,
hvilka möta under hemmets, familjens, folkets, statens och
kyrkosamfundets namn, och tillse, i hvad mån ett sådant
försök lyckas. Man har en af lika obestridlig som ymnig
erfarenhet skänkt rätt att tala om plikter, kärlek, trohet mot t. ex. sin
familj och sitt folk. I ett sådant sätt att uttrycka sig ligger
ingen retorisk figur, ingen oegentlig eller öfverförd betydelse
utan just hvad som säges. Utan tvifvel låta sig samma uttryck
för känsla också användas om kulturen, från hvilken en
förpliktelse kan sägas och menas utgå t. ex. under form af kallelse
för ett visst slags kulturarbete. Men å andra sidan kan dock
svårligen nekas, att känslorna kårlek, plikt, trohet ovillkorligen
komma att lida af en märkbar blodfattigdom, en abstrakt
förtunning, när de adresseras till kulturen, och att sådana uttryck
gentemot kulturen icke ha samma träffsäkerhet som i
förhållande till familj och folk. Det märkes lätt att de blifvit
öfverförda från ett mera personligt område till ett annat, där de
egentligen icke njuta hemortsrätt.
Sitt hem älskar man som man »älskar björkarna kring sin
moders gård». Men ett kulturvärde blott som den skugga från
träd eller vägg, där man njuter sin siesta — därför att den
tjänar till ens insedda trefnad och nytta.
Känslan för kulturen anknyter aldrig omedelbart till sitt
föremål utan alltid genom förmedling af reflexion på nytta och
lycka, medan samhällskänslan växer omedelbart upp ur helt
och hållet oanalyserade personliga förhållanden.
Men långt starkare framträder det opersonliga draget i den
moderna kulturen, då man gifver akt på den upplösning af
den personliga karaktären i människogemenskapen, hvilken
synes vara på samma gång ett direkt villkor för och en
direkt frukt af vår kulturs växt. Denna upplösning
försiggår under uppenbart kringskärande af de historiska
samhällsformerna.
Man kan i detta afseende fästa sig vid, huru den nyaste
utvecklingen tenderar att spoliera hemmet. Låt oss höra hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
