Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk parlamentarism
87
tionella grundkaraktär eller rent af ansetts utgöra den
olycksbådande inskriften öfver inkörsporten till samhållsupplösningens
Inferno. Än åter har det mera hoppfullt upptagits som det
segertecken, hvarunder »konungamakten med folkmakt» skall
triumfera och »svenska folket bli herre i eget hus» eller ock —
ty äfven socialdemokraterna tala om parlamentarism och drömma
om annat än den utopiska »framtidsstaten» — maktens realitet
samlas i ett annat »Folkets hus» och dess myndige ledande
män bli de rådande i Sveriges land.
Parlamentarismen, den fruktade och den åstundade, hör till
de begrepp litet hvar gärna svänger sig med i dagligt tal om
politiska ting, men som ingen riktigt kan definiera. Och det
är ju ej heller att undra på, då dess utländska manifestationer
faktiskt sinsemellan äro så olika. Den engelska
parlamentarismen — af Fahlbeck med rätta kallad kabinettsparlamentarism —
är ett, dess första kontinentala efterapning, den franska
parlamentarismen, med dess sydeuropeiska afläggare något helt annat.
Med ett visst fog kan Fahlbeck säga, att »kabinettet är i
närvarande stund Englands verklige suverän» och att »ehuru
stats-rättsligt sedt allsmäktigt, utöfvar det engelska parlamentet i
verkligheten en mindre makt än någon annan nutida
representation»1 (Duman var ofödd, när han nedskref dessa rader).
Men underhusmajoriteten till- och afsätter ju ministärer?
Visserligen; i verkligheten delar den dock denna sin makt ej blott
med »folket i val», utan äfven med partiorganisationerna och
särskildt det vid valen segrande partiets »ledande inre krets».
En gång vederbörligen inställer ad t, blir det kabinettet, som styr
dels direkt och dels genom den i regel väldisciplinerade
majoritetens inverkan på parlamentets beslut. I Frankrike åter ha ju
de växlande partikombinationerna inom parlamentet långt större
inflytande, och där modereras den eljes så starka ministeriella
maktfullkomligheten genom den ständigt lurande faran för af
ämbetshungriga gruppledare organiserade, till ministerkris
ledande öfverrumplingar. Den utländska parlamentarismens
variationer inskränka sig ej till dessa båda grundtyper. Färdas
vi öfver oceanen, så möter oss i Förenta Staterna ett egendom-
1 Fahlbeck, »Sveriges statsförfattning och den moderna parlamentarismen»
sid. 129—30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
