Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Verner Söderberg
ligt> statsskick, som företer vissa af Fahlbëck starkt, säkerligen
affltför starkt, betonade likhetsdrag med värt eget — han talar
jtr rent af om den dualistiska eller svensk-amerikanska
parlamentarismen — och som obestridligen utgör en alldeles egenartad
utpiägling af det ursprungliga engelska mönstret. Presidentens
på nett direkt folkmandat grundade starka personliga makt,
loäUinettets oberoende af representationens nycker och
utskotts-völdets storartade tillväxt inom kongressens båda hvar för sig
inflytelserika hus äro den amerikanska parlamentarismens
grund-ürèjgu P,å den norska parlamentarismen, hvars nutida särmärke
vfil lär den i oansvarig hemlighet öfverläggande
vensterförenin-gdnsrimakt-i stortingssalen samt de tomma dagordningsdebatterna,
behöfva ej många ord spillas, då den representerar ett tämligen
pmmfttivt stadium af parlamentarisk utveckling och för öfrigt
de svenskar torde vara lätt räknade, som i den se ett
efterbil-ddttstyärdt mönster..
jc.r(Parlamentarismens former i olika länder äro, som synes,
"skiftande, att man ej förundrar sig öfver statsrättsläraren
Rtfdèns försäkran vid 1873 års riksdag: »Jag liar icke hört två
pekdoner, som svarat lika på frågan om hvad det
parlamentariska! styrelsesättet är.» Här skall inte heller något försök till
definition göras, utan nöjer jag mig med att som en enkel
beskrifning på det för alla dessa skilda system gemensamma och
likkHéde anföra ett annat ord från den svenska riksdagens
debatter- om parlamentarismen på 1870-talet, då Henning Hamilton
ratt»;Väl — i Första kammaren den 12 febr. 1876 — utsade,
hMadr.rvi här i Sverige pläga mena med parlamentarism. Han
iippjga£ nämligen såsom dess kännemärke, att »regeringen är
nier-l eller mindre beroende af riksdagen, icke blott i fråga om
tadöhdfe. grundsatser, utan ock i afseende på valet af konungens
råklgiftore». Den beskrifningen är alldeles tillräcklig, då man
Xrilh sßka utfinna, i hvilken mån drag af »parlamentarism»
smà-nihgomninträngt i vårt statsskick, i hvars jordmån 1809 års män
4/kunna uppvisas ha velat plantera denna redan på deras tid
injHikcit omtalade engelska växt med de sedermera så skiftande
adKhgsrørieteterna. Om representationens ställning enligt 1809
års regeringsform torde nämligen gälla Rydins ord (Svenska
riks-fføtøtffpjI, 1:6), att »de riksdagen tillkommande rättigheterna
hafva mera egenskapen af en negativt begränsande än af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
