Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk parlamentarism
107
regeringen positivt bestämmande makt». Huru i viktiga punkter
detta förhållande kommit att högst betydligt förändras, år eh
lång historia. Här må blott erinras om den med grundlagarnas
bokstaf svårförenliga utsträckning af riksdagens rätt öfver bud-j
geten, som tidigt inträdde och sedermera fullständigats. Redaii
före representationsförändringen stärktes på denna väg högst
väsentligt riksdagens makt, och det af gemensamma
omröstningar i budgetfrågor modifierade tvåkammarsystemet jämte den af
tidens anda och landets raska ekonomiska utveckling betingadé
demokratiseringen på så många områden gjort resten.
Införandet af den allmänna rösträtten lär väl besegla denna
århundradet igenom fortgående utveckling.
»Konungen äger att allena styra riket på det sätt dei>na
regeringsform föreskrifver; inhämte dock––underrättelse
och råd af ett statsråd», heter det i R. F. § 4, och ingenstädes
lägges i regeringsformen något band på konungens valfrihet vid
utseendet af rådgifvare — alldeles som Norges Grundlov i § 12
stadgar »Kongen vcelger selu et Raad»! Huru väl konungens
faktiska valfrihet täckte R. F:s bestämmelser så sent som på
Carl XV:s tid, belyses bäst af De Geers »Minnen». De Geer
tyckes redan som ung hofrättsassessor ha på Oscar I:s tid
de-signerats till »rikets högsta värdighet», för. hvilken han genom
börd, lynne, familjeförbindelser och ämbetsmannaduglighet
befunnits innehafva en lofvande lämplighet. Han befordrades
därför 1855 vid 37 års ålder till president i Göta hofrätt, fick —
ehuru politiskt alldeles opröfvad — det första anbudet året
därpå och nödgades 1858 af kronprinsen-regenten Carl att emottaga
platsejn. Hans misstro till egen förmåga lugnades af den
frispråkige kronprinsen med den försäkran, att denne »i alla
händelser icke tänkte göra honom till numro ett bland sina
rådgifvare». Intet intryck gjordes på regenten af De Geers
invändning, att »kronprinsen icke kunde känna hans politiska åsikter,
då han knappt kände dem själf och ej heller kände
kronprinsens egna tankar». Så godt som den enda upplysning denne
då gaf, var »inga allmänna val», och sä anförtroddes
juslitie-statsministersämbetet åt den nian, som några år senare skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
