Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska situationen, partierna och rösträttsfrågan 151
finns det visserligen goda skål därför. Den har blifvit ensidig
i reaktion mot en höger, som ställt sig absolut oförstående
och fientlig mot de moderna sociala idéerna. Här är man
framme vid en kardinalpunkt i högerns syndaregister.
När högern reagerar mot socialdemokratiens öfverdrifter
och själfsvåld och liberalismens ofta obestridliga lojhet
härutinnan, då gör den alldeles rätt. Men det gäller att på samma
gång förstå den rörelse, mot hvars yttringar man reagerar.
Endast då äger man förutsättningar att rikta in sin reaktion, så
att den inte blir bara slag i luften för smällens skull. Men man
synes inom högern ännu inte ens ha fått ögonen öppna för den
enkla sanningen, att hvaije stor, lifskraftig rörelse verkligen har
någonting att lefva för, kan inte vara enbart af ondo — inte
ens socialismen.
Hur omtuggas inte snart sagdt dagligen i vår högerpress de
gamla — ursprungligen liberala — frihetsfraserna, tillämpade på
arbetarerörelsen: »arbetets frihet», »rätten att fritt försöija sig» o. s. v.
Men om nu utvecklingen går sin suveräna gång rakt emot den där
gamla liberala friheten? Skall då högern bli stående och stampa
i den position, som liberalerna själfva för länge sedan
öfvergifvit? Bara alltid en hästlängd efter. I stället för att med öppen
blick för tidens kraf och med förstående kritik arbeta på en lugn
öfvergång till det nya samhälle, som ändå måste komma.
Arbetarerörelsens öfverdrifter söker högern möta med
lagparagrafer. Men öfvergrepp och utsväfningar, de må vara än så
fula och förhatliga, under en klasskamp, som beror på
djupgående sociala missförhållanden, träffas inte af någon
lagstiftning. Det borde högern inse. Men den är blott allt för böjd
att i lagparagrafen se ett arcanum. Och ofta gör man sig
inte ens en föreställning om, hur den lag man påyrkar skall vara
beskaffad för att bli annat än en död bokstaf — som dock
har den verkan, att den i onödan skärper klasskampen.
Där högern sviker är emellertid framför allt i fråga om det
positiva reformarbetet. Det råder ingen brist på stora ord om farorna
för samhällets bestånd, men man hör ingenting talas om
botemedlen för det faktiska sociala onda, mot hvilket socialismen
kämpar, mot hvilket den ställer ett rättfärdighetskraf, som är
dess bärande innehåll och ger den dess rätt till lifvet. Man
behöfver bara läsa den svenska högerpressen för att finna, hur främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
