Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska situationen, partierna och rösträttsfrågan 155
förhåller det sig med vänstern och högern i rösträttsfrågan, med
högern och vänstern i försvarsfrågan. Redaktör Hildebrand
antyder själf en dylik uppfattning med påpekandet, att »de stora
krafven genomdrifvits, hvarifrån de än rests».
jJust därför att rösträttsfrågan är en hela landets fråga, är
det högergruppernas både rätt och skyldighet att söka få fram
sin principiella uppfattning vid dess lösning.» Ja, naturligtvis.
Men hvilken är högerns principiella uppfattning? Kan någon
människa finna någon ledande princip i den politik jag nyss
skisserat kring dess faktiska hållpunkter — om man inte vill
upphöja till princip det instinktiva häfdandet af »det bestående» i
vissa klassintressen. Jag finner endast ett okritiskt, envist, för
att inte säga vidskepligt, fasthållande vid proportionalismen,
hvars aldrig genomtänkta konsekvenser nu boija dyka upp i
perspektivet. Den reform, som nu kan komma till stånd, blir också
en principlös reform. Ty hvad uppnår man med den
Lindmanska radikalismen? Jo, att lägga om striden om census för Andra
kammaren till en strid om fyrk i den Första. Hvarför 800
kronor? Hvarför 400 fyrk? Hvarför inte 300, 200, 100? Med ett
ord, man har skjutit ut frågan om Första kammarens
sammansättning på samma sluttande plan, där rösträttsfrågan rörande
den Andra befunnit sig sedan 1866. Det är den
propor-tionalistiska högerinsatsen.
Lösen för en principiellt försvarlig »författningsrevision» hade
varit denna: fyrkskalan ut! Nya grunder för Första kammarens
sammansättning. Antydningar och ofullgångna förslag i denna
riktning ha heller icke saknats. Men tiden har uppenbarligen
icke varit mogen. Vi måste rida ut den allmänna rösträtten,
det är oundvikligt. Jag tror bara det hade varit lyckligare, om
vi hade gått emot den uppgiften med öppna ögon för hvad det
gäller — utan illusionen af proportionalismens »garantier».
Högerformalismen i rösträttsfrågan har alltså två sidor: den
tar sig uttryck dels i de ihärdiga men misslyckade försöken att
med förevändningen om proportionalismens formella rättvisa
afspisa dem, som kräfva reell sådan, dels i öfverskattningen af
proportionalismen som högergaranti, ja, som minoritetsgaranti
öfver hufvud. Ur dessa synpunkter är det som striden om
proportionalismen är för mig »en strid om ord och formler». Men
eljest är jag nog medveten om, hvilken realitet det gäller: makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
