Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proportionalismen och det svenska statslifvet
179
åt Englands urgamla författning. Alla olycksprofetior till trots
inaugurerade denna rösträttsreform ett nära tjuguårigt
konservativt regemente i England — den längsta tid konservatismen
varit vid makten på ett halft århundrade.
öfverklassen har endast en möjlighet att utöfva inflytande:
att kulturellt, politiskt, ekonomiskt och socialt samarbeta med
alla andra samhällsklasser, att deltaga i deras sträfvanden
såsom en af dem. Hvilka som där bli ledare och hvilka som bli
ledda, hvar de nya klassgränserna och de nya
intressemotsatserna komma att ligga, det kan ingen i denna stund säga.
Kanske kommer den nuvarande s. k. öfverklassen icke att bli en mera
politiskt afskild klass än höglofliga ridderskapet och adeln nu är.
Men är det en olycka? De sista orden af Sveriges siste
landtmarskalk kunna aldrig för ofta upprepas: »Lagar kunna
förändras, rättigheter kunna upphöra, men kvar stå plikterna emot
fäderneslandet; och blifva dessa plikter väl uppfyllda, föga
bekymrar det den sanna adeln, hvar uti samhället dess plats ställes.»
Den period, som följde efter Gustaf Lagerbjelkes ord,
företedde en större maktförskjutning i det svenska statslifvet, än
man nu på många håll synes förstå. Så otroligt det låter,
tyckes det nästan, som om svenska folket glömt, att de sista
fyrtio åren varit bondeväldets, och att den klass, som f. n. synes
nödsakad att lämna ifrån sig åtminstone någon del af den
politiska hegemonien i Sverige, icke är »herrarna», utan bönderna.
De olycksprofetior, som regnade öfver representationsreformens
banérförare, gingo i uppfyllelse så tillvida, som verkligen adelns
politiska inflytande försvann med stor hastighet och bönderna
blefvo den politiskt härskande klassen. Men då vi nu fått
erfara, huru fridfullt, om än långt ifrån idealiskt, denna
utveckling gått för sig, och huruledes alltså olycksprofetiorna i
realiteten visat sig ganska oberättigade, så synes det, som om
vi med ett visst lugn skulle kunna motse äfven arbetarnes
framryckning till en afgörande plats i Sveriges politik.
Det är visst och sannt, att böndernas ok ibland kunnat kännas
besvärligt. Och arbetarnes kan i en ej alltför nära framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
