Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Hjalmar Haralds
Agrarhöfdingen trädde fram med energi och entusiasm och
— »dabbade» sig. Frihandelsbyråkratiens öfverste, excellensen
Themptander, gick illa åt den formellt otymplige, ja — det var
icke utan — okunnige motståndaren. Men det visade sig snart,
hvem som bäst räknat ut hur landet låg.
Stockholmsvalskandalen — svensk formalisms mest monstruösa utslag — förde
pro-tektionismen till makten, ett slående exempel på Axel
Oxenstiernas ord om i huru ringa grad visdomen regerar världen; och de
följande valen rättade icke »misstaget».
De frihandelsvänlige byråkraternas, en Forsells, en Bennichs
med fleres i Manchesterskolans arsenaler skarpslipade svärd beto
icke. Agrarmakten gjorde sig tvärtom bred i bägge kamrarne
på »intelligensens» bekostnad, dessa herrar, som med ett frisinne,
riktadt mot konservatismen fore 1866, alltsedan detta år lefde i
»den bästa af världar», där enda felet var att bönderna höllo för
hårdt om pungen. De liberala tidningarna började sucka öfver
»den sjunkande intelligensnivån i Första kammaren».
Erik Gustaf Boström var näppeligen undantagen från denna
fördömelse, när han, kringjublad af skämttidningarna såsom
ros-piggarnes specielle ’ans h’excellens, ställdes i spetsen för det
konsoliderade tullsystemets regering.
Men af Rospiggsexcellensen blef rikspolitikern. Hetsporren
från bevillningsutskottet, som skulle fullända tullsystemet —
eller förstöra det genom att drifva det in absurdum, blef
mästaren för 1892 års tullnedsättningar inför dyrtid och kunde
därför med en helt annan auktoritet än partifanatikerns bygga
»systemet» färdigt på nytt genom 1895 års »tullukas».
1892 hade han slagit sitt stora slag — urtimahärordningen.
Ett namn, Axel Emil Rappes, har politiskt offrats på denna —
historien, som går till handlingarna, skall genom riksdagens
protokoll ta honom fri från att ha lofvat för mycket.
Boströms namn är med rätta fast vid 1892 års
urtima-beslut såsom den där förde svensk försvarspolitik ut ur
försumpningen. Detta betyder mera än 90 dagars öfning för
beväringen och en kinesiskt invecklad härordning. Det betyder
att den hämmade viljan till själfTörsvar och därmed viljan till
nationellt lif öfverhufvud bryter segerrikt fram i svensk politik.
Här har Boström gjort en insats, som det trots allt ligger storhet i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
