Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
S, A. Fries
kände och tilldragande, äfven om man ej sällan mäsle
konstatera motsatsen. Det kan slutligen ej bestridas, att det i vårt
land till följd af flera samverkande orsaker hvilar ett visst
idylliskt behag öfver ett pastorshus. Huru ofta läsa vi ej i
tidningarna annonser, som begära inackordering »i en landtlig,
fridfull prästgård», där man a priori antager, att dygd och
rena seder, huslighet, fromhet och hemglädje äro bofasta midt
i vår jäktande, oroliga och ofta från ideala ting så fjärmade
tid. Jag har själf haft den stora lyckan att få växa upp i
en sådan prästgård, och jag har vistats i allt för inånga
prästhus för att jag icke skall våga påstå, att den allmänna
föreställningen om lifvet i en svensk prästgård i det stora hela är
alldeles riktig. Det har äfven väckt utländingens
uppmärksamhet och erkännande. Dessa af mig nu nämnda faktorer
torde väl närmast kunna förklara, att så många prästsöner
välja sina fäders kall.1
Men huru hafva vi då att förstå det motsatta faktum, att så
ytterst få ynglingar från de högre stånden ägna sig åt
präst-kallet? Till en början kunna vi väl också här taga den
förklaringsgrunden i anspråk, att sonen gärna går i faderns
fotspår. Då nu af ålder dessa högre stånd icke ägnat sig åt
rekryteringen af prästerskapet, så fortgår det nog af samma skäl
på samma sätt än i dag. I forna tider härskade ganska
allmänt den föreställningen, att adelsmannen var född till
krigare — ursprungligen var det ju också så — och att det i
hvarje fall måste anses vara så godt som otänkbart, att
grefvar och friherrar ägnade sig åt prästkallet, äfven om ett och
annat undantag från 1700-talet kan påvisas. Hvem har ej
hört anekdoten om biskop Fahlcrantz och grefven, som endast
1 »Har prästen ännu i den moderna kulturvärlden en betydelse?» frågar
professorn i historia vid universitetet i Marburg Ludvig von Sybel. Och han
afgifver ett jakande svar. Bl. a. yttrar han följande om prästhusen:
»Prästhusen äro spridda öfver hela landet, i alla hvar. Pr aster na äro bestämda att
utgöra brännpunkten, bärare och beskyddare för det inre lifvet. Denna sin
uppgift hafva de städse tjänat, lät vara på olika sätt och nicd skiftande
framgång. Man må också behålla i minne, huru många värdefulla personligheter
utgått ur de evangeliska pastorshusen, hvilka dels ägnat sig åt faderns kall.
dels intiädt på andra lefnadsbanor. De insiktsfulla katolikerna afundas oss en
sådan rekrytering.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
