Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska prästerskapets härstamning och svenska statskyrkans framtid 22!)
ville göra en dum grefveson till präst?1 Jag vet icke, huru
många af Sveriges präster tillhöra adeln, men såvidt jag
kunnat se i den matrikel, hvarur jag hämtat mitt statistiska
material, finnes det ingen greflig präst och endast tre, som kunna
kalla sig baroner. En af dessa har jag äran att personligen
vara bekant med. Det intresserade mig vid ett tillfälle att hos
honom efterhöra, om hans bönder brukade tilltala honom med
»herr baron» eller »herr kyrkoherden». Det föreföll mig otroligt,
att man skulle tala om »herr barons sista predikan» eller
bedja »herr baron döpa ett barn». En baron, som tillika
är präst, måste i folkets ögon vara ett slags contradictio in
adjecto. Och mycket riktigt besannade sig min instinktiva
känsla i detta hänseende. Herr baronen-kyrkoherden
titulerades af sina församlingsbor aldrig baron, utan alltid
kyrkoherden, men däremot kallades hans hustru städse friherrinnan, utan att
kyrkoherden-baronen därom uttalat någon önskan.
Detta är lärorikt nog. Kyrkoherdetiteln anses i folkets
ögon lika så hedersam och god som barontiteln, i hvarje fall
kan man icke titulera »en Herrans tjänare» baron, men väl
hans hustru friherrinna!2
Då nu således ståndssuccessionen icke gör sig gällande till
förmån för prästerskapets rekrytering ur de högre stånden, är
det tydligt, att de betänkligheter man kan göra sig mot att
välja prästbanan här verka så mycket kraftigare. Jag tror, alt
en stark själfkritik hos de högre ståndens söner i många fall
gör sig mera gällande än hos allmogemannens barn. De förra
känna sig oftare mindre kapabla till prästmannens värf än
fallet är med bondpojken. Det evinnerliga hackandet på
prästerna i tidningspressen — med eller utan orsak — har
säkerligen äfven gjort sitt till att afskräcka de högre stånden från
att uppmuntra sina barn att välja prästbanan. En moder ur
den högre bourgeoisien yttrade en dag till mig sitt beklagande
öfver att en af hennes söner ville blifva präst. »Hvarför skulle
då det vara så olyckligt? Jag menar, att fru N. N. i stället
1 Biskopen skall bärtill hafva gifvit det bitande svaret: *Herr grefvens
far tycks i hvarje fall icke haft samma mening!»
3 En numera afliden kyrkoherde i Skåne var äfven baron. Om honom
har jag erhållit den upplysningen, att han titulerades »baron», men han lät
själf förstå, att han önskade blifva så tilltalad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
