Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
S, A. Fries
bör uppmuntra honom att följa sin dragning åt detta kall. Vi
behöfva just präster ur hans samhällsklass» — tillät jag mig
invända. »Ja visst, och jag har ingenting emot prästkallet,
tvärtom; men de gå så illa åt prästerna nu för tiden, så jag
tycker del är synd om min gosse», blef den bekymrade
moderns ganska karaktäristiska svar. Härtill kommer, att de högre
stånden i vida högre grad än allmogemännen känna vägarna
till högre social ställning vid sidan om prästbanan. Civila och
militära ämbelsplatser med lika lång studiebana som prästernas
rendera i regel bättre löner och i hvarje fall rättvisare
avancemang, ty något orättvisare än prästerskapets befordran kan
väl icke uppletas inoin rikets tjänstemannakår. Yttre
utmärkelser och starkare politiskt inflytande komma också de icke
prästerliga ämbetsmännen till del, utan att man ställer sådana
fordringar på dem * i gästvänlighet och välgörenhet som på
prästerskapet. Sålunda kan man godt förstå, att de högre
ståndens söher icke uppsöka prästbanan.
Nu finnes väl äfven bland dessa senare många ideelt anlagda
naturer, för hvilka den folkuppfostrans gärning, som ligger i
prästkallet, skulle vara ett mycket passande vitæ genus. Men
de föredraga då i regel att ägna sig åt lärarebanan. Det är ett
i ögonen fallande faktum, att så ytterst få söner till professorer
och läroverkslärare ägna sig åt prästkallet. Jag tror, att detta
förhållande kan förklaras af en i vida kretsar inom dessa
bildningens målsmäns stora klass i vårt land förefintlig animositet
mot eller åtminstone fullständig indifferentism för kyrkan och
hennes uppgifter, således ock för deras närmaste bärare,
prästerna. I dessa bildningskretsar råder nästan lika mycken tro
på vetenskapen som otro i religiöst hänseende och en viss
förnäm ringaktning för kyrkan, som så länge »kujonerat»
läroverken och vetenskapen. Jag talar icke om enskilda undantag, jag
talar om den stora massan. Ur sådana hem framgå inga
präst-ämnen, snarare präst- och kyrkofiender. Det som i hög grad
skadat kyrkans anseende hos dessa bildningens målsmän i
landet är framför allt den ännu härskande föreställningen, att
teologien icke är någon vetenskap, ty dennas första kännemärke
är ju frihet. Men prästen förmenas sakna just friheten i sin
läroförkunnelse, eftersom den är bunden vid skrift och
bekännelsen, och de, som mena sig icke böra tolka sin »bundenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
