Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
S. Clason
det personliga förtroendet och partiprogrammet, i oförsonlig
motsats till hvarandra; väljer man programmet, så blir man bunden
vid partimajoritetens eller partiledningens tycke om personerna;
röstar man åter efter personomdömen, så kan man lätt störta
partiet. Däraf dessa bekanta, oklara och sväfvande partiprogram,
som sällan ge rent besked om just »de stora politiska frågorna»,
men väl halta hit och dit för att söka fånga så många hufvuden
som möjligt under en hatt.
Utlandets exempel visa ock haltlösheten af argumentet om
proportionalismen såsom splittringens valsätt, majoritetsvalens
såsom samlingens eller åtminstone tvåpartisystemets. Äfven i
mönsterlandet England med dess majoritetsval har man sedan
länge haft tre partier, unionisterna, de liberala och irländarne,
samt vid senaste val därtill fått det fjärde, arbetarepartiet (eller
rättare arbetarepartierna); i Frankrike och Tyskland med
majoritetsval i enmansvalkretsar samt omval, alltså just det hos oss
rekommenderade systemet, har man som bekant ett flertal
partier, i Danmark med majoritetsval i enmansvalkretsar likaså.
Belgien däremot, de proportionella valens ursprungsland, har ej
skådat några »sergeanternas» och »butiksbiträdenas» partier, som
de proportionella valen skulle skapa, utan har blott de tre partier,
höger, vänster och socialister, som också vi redan ha och
säkerligen längre komma att behålla, äfven om man tänker sig aldrig så
fina omvalskarteller.1 Åtminstone högerns bestånd har ju
vänstern garanterat i den framtida »ömsom mera framstegsvänliga,
ömsom mera konservativa» Andra kammaren. Vänstern och
socialisterna lära nog ej heller dö ut. Hvar är då tvåpartisystemet?
Det verkliga förhållandet är naturligtvis, att hvarken den ena
eller den andra valmetoden, majoritetsvalens eller
proportionalismen, skapar partierna; de finnas där förut, och valsätten låta dem
komma till uttryck i representationerna. Skillnaden är blott, att
majoritetsvalen ge ytterst klumpiga och ofta missvisande utslag,
proportionsvalen vida riktigare. Exemplen äro som bekant
talrika; vi kunna här nöja oss med det sista, de finska valens.
Majoritetsvalsystemet skulle, enligt finska beräkningar, låtit 328,000
socialister af cirka 883,000 röstande taga inemot 160 platser af
200, d. v. s. 37 % af de röstande bortåt 80 % af platserna; de
1 Småpartierna vid dc finska valen ha blolt fått 2 à 3 % af de afgifna
rösterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
