Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proportion»lism och politiskt lif
257
använda proportionella valen fördelade i stället platserna rent
af underbart troget efter partistyrkorna. Det är på detta sätt
proportionalismen är en »konsekvens af den allmänna rösträttens
program»; den är en garanti, ej mot den allmänna rösträtten,
utan för densamma, en borgen för att den verkliga folkmeningen
skall finna sitt uttryck i valresultatet. Majoritetsvalen vilja blott
tillgodogöra sig en af de politiska strömningarna i folklifvet och
låta de andra gagnlöst rinna ut i sanden; proportionalismen vill
tillvarataga mesta möjliga kraft ur alla.
Behöfver jag för öfrigt påvisa äfven andra inre motsägelser
i antiproportionalisternas ofvanberörda argumentation mot
pro-portionalismens ställning till det politiska lifvet? Först begära
de starka partier, som skola utmynna i en så godt som enväldig
partiregering; därpå fördöma de proportionalismen, emedan den
skulle skapa och kräfva energiska partiledningar; och
omedelbart därefter förkasta de den, emedan den skulle låta
valmännen förbli loja och försoffade. Ena ögonblicket tala de
om, huru valmännens personliga förtroende skall kora
representanten, det andra ögonblicket om huru regeringen skall leda
allt, ej minst riksdagen, och alltså förmodligen äfven valen.
Å ena sidan möta vi dessa högerteoreticis kraf på den starka
regeringen, som allt skall underordna sig, medan dess makt
varar; å andra sidan deras egna intensiva ansträngningar att
slå ihjäl det aktuella program, hvarom landets politiskt
verksamma högergrupper sedan länge med sällspord enighet samlat
sig. De äro naturligtvis i sin goda rätt, så länge man här i
landet ännu inte röstar på kommando, men deras egen ställning
visar bäst, huru långt vi äro från en ordning, för hvilket detta
skulle vara förutsättningen. Å ena sidan heter det, att mot en
politiskt viljemedveten, kompakt och öfverväldigande majoritet
kan ingen i längden kämpa; å andra sidan skall framtidens
välfärd och allt annat bindas vid ett system, hvars bärande idé
skall vara, att minoriteten skall begynna och till seger utföra
denna på förhand såsom hopplös betecknade kamp?
Det återstår dock ännu en anmärkning, den allvarsammaste,
mot hela denna stridsteori. För svenskt statslif är det verkli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
