Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Vitalis Norström
aldrig verka ut sig såsom ett för egen skull skildradt helt,
hvilket griper med enkla objektiva drag och håller
uppmärksamheten tillräckligt länge fången för att intresseband mellan
objektet och läsaren skola kunna hinna att knytas. Den möderne
skönlitteräre författaren äflas att slå bro mellan läsaren och sig,
icke mellan läsaren och ämnet. Hvaije sådant blir just aldrig
annat än en mer eller mindre lyckligt funnen förevändning for
själfmeddelelse. Men då man blott vill ge sig själf, får man
finna sig i att råka ut för olyckan att icke bli förstådd. Ty det
rent individuella kan dock aldrig rätt meddelas. Af denna äflan
att göra det omöjliga kommer mycken vånda.
Objektivitetens ro saknas i den moderna skönlitteraturen,
därför att sådan fattas tidssjälen. Där saknas också medelpunkt
och vertikal gruppering, emedan rörligheten och flyktigheten
drifver allt på bredden. Formen för den moderna
själsförfattningen är decentralisation.
Till stöd härför kan anföras icke blott hetsen inom
föreställ-ningslifvet utan också den enorma känslorörlighet, som ger sig
tillkänna i alla dessa såsom bubblor stigande och fallande
förslag till förbättring af vårt läge, men af hvilka helt säkert intet
enda kan genomföras enligt programmet utan att vända sig mot
förslagsställaren själf och slå denne på munnen. Hvartenda ett
måste nämligen leda till alldeles motsatt resultat mot det
åsyftade, d. v. s. till skada och fördärf. Låt oss för ett ögonblick
tänka oss, att kvinnosaken, arbetarsaken, nykterhetssaken,
sedlighetssaken, renlighetssaken, vegetarismen, »mit ny system»,
ditt eller datt, ett enda förslag för sig eller ett par
tillsammans blefve fullkomligt genomförda — för att nu icke tala om
det rysliga och lyckligtvis omöjliga, att alla lancerades igenom
— genomförda efter sina egna hängifna apostlars förkunnelse
och förespeglingar, så kunna vi vara alldeles öfvertygade om, att
vi mycket hastigt måste gripa till reträtten från en som orimlig
insedd ensidighet och skatta oss lyckliga, att vi fått igen vårt
sunda förnuft. Det lösa projektmakeriet är ett motstycke inom
arbetets värld till lösligheten på föreställningens område. Men
båda i förening hota att tränga in i regioner, som borde vara
fredade. T. ex. vetenskapens. Hvem har inte på sistone märkt,
att hetsen böljar nå äfven dit — med en flyktighet i
fabricerandet af teorier och hypoteser, som hotar att framkalla tvifvel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
