Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modernt själslif
277
sedligt-religiösa lifsgestaltning. Det gamla idealet skjuter ju
väsentligen öfver den i erfarenheten gifna värld, hvarom egentlig
kunskap är möjlig, och låter lifvets viktigaste yttringar syfta
till detta öfverskjutande eller högre, medan den radikala
åskådningen betraktar en sådan syftning såsom en ändamålslös
kraftförlust och i stället vill samla alla krafter kring det lifs
uppgifter, hvarest vi kunna orientera oss medelst vår kunskap.
Här — eller i fråga om vidden af den horisont, som omgifver
lifvet — ligger den djupa och genomgripande olikhet, som aldrig
kan vare sig tolkas eller kompromissas bort.
I nära sammanhang med denna brytningspunkt står en annan:
frågan om det finnes en ursprunglig inre, lefvande, mer eller
mindre personligt framträdande enhet hos universum, i
utveckling och samhällslif, hvilken enhet kommer till synes i vissa
genombrottsmoment i natur, lif och historia, eller om lif och
historia alltigenom bäres af en natur, som saknar allt egentligt
inre och all verklig enhet och som blott existerar i brytningen
mellan tillfällig samling och söndring. I detta senare afseende
stå emellertid motsatserna mindre skarpt emot hvarandra, i det
att de mildras af en hel del mellanformer, som lik visst icke
framkallas af sakens egen beskaffenhet utan egentligen blott
lefva på bristande klarhet och följdriktighet.
Den empiristiska lifsåskådningen känner sig faktiskt dragen
åt olika håll, i det att densamma ser sig föranledd att betona
än lifvets utvidgning eller utbredning, än dess stegring och då
äfvenledes att välja olika hufvudverktyg för framåtskridandet.
Den nyktra lifsutbredningen vinner sina värden å ena sidan
genom att rikta sitt arbete på sociala mål eller genom att i sina
sträfvanden söka gå öfver den enskilde till medmänniskorna
och å den andra genom en till mekanisk automatism utvecklad
rapport mellan intelligensen och dess omgifning, hvartill den
egna kroppen i första rummet måste räknas. Här anses
socia-liteten erbjuda människan en för hennes sträfvan tillräcklig
idealitet och det fulländade herraväldet öfver naturen i förening
med den oinskränkta dispositionen öfver dess resurser det
tillräckliga lyckomåttet, i allt fall det enda, som står oss till buds.
En sådan planritning öfver människolifvet måste gifvetvis åt
vetenskapen anvisa icke en hedersplats utan hedersplatsen bland
utvecklingens alla medel. Här blir därför ståndpunkten öfver-
„ Det nya Sverige. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
