Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Vitalis Norström
vägande intellektualistisk. Och hvad som mest af allt utmärker
den är dess nyktra förståndsmässighet, som i allt blott griper
efter ett säkert handtag på verkligheten och betraktar det inre
lifvets höjder och djup såsom uppkonstruerade af fantasien.
Med den nyktra utbredningsdriften må så till jämförelse
sammanställas den rusiga stegringsdriften, som ohejdadt hänger
sig åt jagets fria flykt, och i konsten ser lifvets stora stimulans.
Denna esteticism reser ögonblickets kult mot tanken på nytta
och framtid, den spelar äfven ut öfvermänniskan mot
normaltypen. Historiskt och aktuellt verkar den såsom empirismens
själfvederläggning eller såsom idealistisk kritik af den begränsade
realismen och den torra nyttighetsläran. Den yttre verklighetens
skenbara själfständighet skall nämligen alltid låta upphäfva sig
i den föreställningsvärld, subjektet spinner omkring sig och i
hvars midt det sitter och lurar. Och lifvet och arbetet skola
här alltid behöfva den individuella motivering, som ligger i
lyckokänslans stegring till en positivt och starkt känd njutning. Ty
den sanningen, att »snål spar och skam tar», finner en
uppenbar tillämpning på de närvarande ögonblickens slaftjänst under
framtiden. Den skall aldrig kunna vederläggas, som, när han
endast har att välja mellan nuets själfviska lifsberusning å ena
sidan och att knoga och spara för egen och andras ovissa
framtid här på jorden å den andra, resolut föredrar det förra. Ty
sundheten i och för sig kan dock aldrig, såsom de världskloke
i vår tid ofta föreställa sig, med fog sättas som lifvets
hufvud-intresse. Därtill har den alltför tydligt medlets och icke målets
karaktär, och därtill kan den alltför lätt ingå intim förening
med tomhet och ledsnad — för att icke tala om svårigheten
att ens märka den, sålunda än mera att njuta af den, när man
är van därvid. Det är icke sant, att lyckan är en enkel
utstrålning af hälsan. Det är kampen, segern och triumfen, som
lyckliggöra, och hälsan njutes egentligen endast såsom en seger
öfver sjukdomen. Den idealistiska empirismen skall alltid
behålla fältet, när den drabbar ihop med den realistiska.
Men för öfrigt kan icke sägas, att det estetiska stegringslifvet
sitter inne med alltför stora resurser. Det kastas lätt öfver ända
af lidandets reaktionsströmningar, dess »fria flykt» liknar ofta
ett flaxande i en bur och dess höjd är skenbar, då motsvarande
djup saknas. Armodet i ståndpunkten belyses bäst af uttrycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
