Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
* G. O. Wallenberg
De svenska samtratiksbestämmelserna lida bland annat af
det felet, att de innehålla för många faktorer att taga hänsyn till
vid afgiftens fördelning emellan de i trafiken deltagande banorna.
Banafgift, reducerad väglängd, fallande taxa, fördelning i
lämpligt förhållande till resp. väglängder äro allt för många faktorer,
hvartill kommer det vanskliga förhållandet, att icke alla dessa
faktorer äro konstanta, utan att en eller annan synes vara mer
eller mindre.variabel. För kontroll och redovisning äro de i hvarje
fall användbara, om än besvärliga. Men betraktar man dem ur
exportindustriens, landtbrukets och handelns synpunkter, måste
man, såsom jag nedan skall söka ådagalägga, komma till den
bestämda slutsatsen, att systemet icke blott är synnerligen
obekvämt och opraktiskt i tillämpningen utan rent af förkastligt.
På nyssnämnda första stadium i fråga om grunderna för
afgiftsberäkning (då tarifferna ansågos vara till endast och
allenast för att tjäna järnvägarnas egna ändamål) stannade man
emellertid ej länge i utlandet. Särskildt i Tyskland gjorde
man snart nog klart för sig, att järnvägarna därförutom skulle
betjäna allmänna handelspolitiska syften.
Ingen torde på effektivare sätt hafva gifvit uttryck åt denna
viktiga statsekonomiska grunduppfattning än furst Bismarck i sitt
anförande under den stora tulldebatten den 8 maj 1870. Han
uttalade därvid bland annat: »Jag liar under debatten märkt,
att man lämnat oberörd en faktor, utan hvilken en tulltariff
saknar hvarje själfständighet, hvarje effektivitet och hvarje
verkan, nämligen frågan om järnvägstarifferna. Den frågan
föreligger ju ej nu, den hör till ett annat område, men den borde
helst lösas samtidigt, ty det är alldeles omöjligt att drifva
tullpolitik fristående från järnvägstariffpolitik.» Han betecknar längre
fram ett dylikt tillvägagående såsom en »kräftskada», och då
han varnar för att låta »der Eisenbahnthaler» vara värd mer
än den, som härrör ur andra finanskällor, så synes detta uttryck
vara värdt att tillvaratagas framför allt hos oss, där man synes
benägen att gå i motsatt riktning.
Järnvägstariffväsendet torde alltså, enär förhållandena på
öfriga statsekonomiska områden i vårt land i många afseenden
likna de i Tyskland rådande, äfven hos oss böra föras upp så
att säga »på ett högre plan» — det måste tjäna hela nationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
