Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
309
tionalismen, ingen anledning att ställa sig fientliga mot
densamma.
Den principiella antiproportionalismen har nog varit att söka
närmast pä högerhåll, eller rättare på konservativt håll. Har
varit — ty hos de flesta, om icke alla, hade den fore
afgörandet fått ge vika antingen för partiets tryck eller en klar insikt
om den politiska situationens kraf. Inslagen i denna
anlipro-portionalism ha varit många. Man har från ren
högerståndpunkt betviflat proportionalismens värde som högergaranti, ja
som minoritetsgaranti öfver hufvud, särskildt med hänvisning
därtill, att de som tjäna mest på de proportionella valen äro
de välorganiserade partierna, men Sveriges konservativa kärna
är den oorganiserade och svårorganiserade bondeklassen. Man
har låtit leda sig af en naturlig motvilja mot proportionalismens
invecklade teknik och ansett majoritetsvalen trots sin brutalitet
ge ändå något mera åt det svenska krafvet på rena linjer och
öppet spel i det politiska lifvet. Man har vidare, som en författare i
tredje häftet af Det nya Sverige, bestridt själfva principen om
proportionalismens rättvisa och förnekat annan rättvisa i politiken än
den historiska, som låter partier och idériktningar växla vid makten
allt efter som de förbruka sitt idéinnehåll eller missbruka sin
ställning. Man har slutligen ställt sig afvisande mot den matematiska
utskiftning af ett organiskt samhälles intressen och viljeyttringar,
som proportionalismen skall prestera, och rest krafvet på en reform
af vår representation, som tar hänsyn till samhällets naturliga
uppdelning i klasser och grupper. För denna konservativa
uppfattning, som står i bestämd reaktion mot den dogmatiska
liberalismens individualitetsprincip, har dock uppenbarligen tiden
icke varit mogen, och dess anhängare få trösta sig med den
öfvergångsform till ett dylikt representationsskick, som
proportionalismen möjligen kan skapa.
Det har visserligen icke varit någon lätt uppgift att styra
rätt kurs emellan dem, som sålunda se i proportionalismen ett
oting, äfven om de nödda och tvungna böja sig för den, och
dem, för hvilka proportionalismen är det salighetsmedel, som
ensamt kan rädda oss ur den moderna demokratiens syndalif.
Det är nog icke så, att proportionalismen är blott ett tomt
projekt, rättslöst i utvecklingen. Den är tvärtom en naturlig
konsekvens af den demokratiska utvecklingen på den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
