Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Adrian Molin
i politiken, att det är bättre en gång säga och därvid förblifva
än att hundra gånger tala. Äfven om högern vid hvarje särskildt
tillfälle suggererat sig till att tro, alt hvad den bjudit varit just
det, som rättvisa, samhällsintresse och egen fördel samfälldt
kräft, så ändrar det inte saken.
Högerns öfverbudspolitik har också hämnat sig på partiet
själft. Det såg nog ståtligt ut, när högern lancerade den
allmänna rösträtten, sålunda öfvertrumfande vensterns »futtiga»
kommunalstreck — för att omedelbart därefter förbinda med
samma allmänna rösträtt som ett oeftergifligt villkor den
ursprungligen endast förslagsvis ifrågasatta proportionalismen. Med denna
i bakhand kunde man våga det djärfva draget — den skulle rädda
allt. Men utvecklingen gick i stället därhän, att högern måste
för proportionalismen offra allt eller snart sagdt allt, som
syntes den dyrbart, när den gaf sig ut på galejan, och som
proportionalismen då skulle garantera. Det är en nemesis så
god som någon. Ledningen i rösträttsfrågan har stått högern
dyrt. Men så tog partiet också upp en fråga, som det i
grunden hälst såg olöst, men som motpartiet med möda
kämpat fram. Högerns ledning i rösträttsfrågan 1902 är i själfva
verket lika omotiverad som en vensterns ledning i försvarsfrågan
skulle varit 1892. Steg för steg har högern drifvits dit den inte
ville. Den har bjudit öfver — och venstern har bjudit öfver
än ytterligare. Vid 1906 års riksdag satt venstern i förhand
och framlade ett förslag. Men det gick nu, som när det gällde
kommumilstrecket: vensterns politik hettes vara en half het och en
fara för vårt statsskick och hela vår samhällsutveckling. Och så
startade man på högerhåll författningsrevisionen. Det var till en
början med den som med den allmänna rösträtten: den var inte
ärligt menad. Men den blef sanning i det Lindmanska
förslaget och i Tallberg. Det liberala partiet kunde ju inte bli
svaret skyldigt. Det såg ut ett ögonblick, som skulle det haft
mod och karaktär nog att stå för sitt ursprungliga bud. Men
så spelade det ut sin trumf på det kommunala gebietet. Det
nästa blir väl kvinnorösträtten — om inte högern själf kommer
i förväg. Borde inte en rättskaffens högerman vrida sina
händer? Men under det att de borgerliga partierna äflats i
radikalism, ha socialdemokraterna suttit lugna — så när som på de
obligata krigstjuten för galleriet — och fiskat i det grumliga vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
