Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag
315
net, sedan de väl lyckats stimulera sina liberala vänner till
uthållighet i löpningen.
Resultatet af högerns reformpolitik under jakten att följa
venstern utan att tappa proportionalismens köttstycke har blifvit
1907 års riksdagsbeslut, hvarmed högern i viss mening försonat
sina tidigare rösträttspolitiska försyndelser. Det är att hoppas,
att utvecklingen skall ge högern det pris för framsynthet den gör
anspråk på för att den tog ledningen, mönstrade ut
kommunalstrecket och accepterade den allmänna rösträtten, förkastade det
StaaiTska förslaget och startade författningsrevisionen — att med
andra ord den rösträttspolitiska radikalism, som högern
framkallat, och hvarmed den straffat sig själf, måtte bli till lycka
för nationen.
Ingenting skulle vara barnsligare än att försöka profetera
om verkningarna af 1907 års rösträttsreform. Det kan icke
bestridas, att den betecknar icke blott för vårt författningslif,
utan för vårt samhällslif öfver hufvud i alldeles särskild mening
ett steg ut i det okända. Den obekanta faktorn, det stora X:et
är framför allt proportionalismen.
Om utvecklingen vore så rätlinig som det
proportionalist-iska tänkandet föreställer sig, då vore sorgen liten. Det sysslar
ännu med punkter och räta linjer, men utvecklingen behagar
gå i kurvor med högst besvärliga formler. Därför är det inte
säkert, att de proportionella valen komma att ge en vacker
fällning af rödt och blått i Andra kammaren och skärt och blått
i den Första i förut kalkylerad proportion — om man nu ger
radikalismen den traditionella röda färgen och högern den nationella
blå. Många frukta tvärtom, att färgen åtminstone i Andra kammaren
kommer att bli af en mycket grumlig skala. Det är visserligen
en teori, att proportionalismen skall gynna de klara färgernas
politik, tillåta partierna att sätta in i representationen sina
starkaste namn, de geniala politiska karaktärerna, när de slippa
kompromissa eller fiska röster från mellan- och motpartiet.
På det viset skulle ju riksdagen bli de klara färgernas
representation. Men det är en annan teori, som förfäktar den
meningen, att det blir den stackars förföljda moderata oskulden,
som proportionalismen kommer att hjälpa in i riksförsamlingen,
men som utan den kommer att malas sönder mellan
ytterlighetspartiernas kvarstenar. Ja, det finnes också en tredje teori,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
