Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora beslutens riksdag 317
skall vara en representation för bonden och medelklassen i samma
utsträckning som Andra kammaren blir det för industri- och
jord-bruksarbetarne. Medelklasstrånghet och bondekonservatism i
Första kammaren och arbetareradikalism i den Andra — det
kan ifrågasättas om den motsatsen blir mindre besvärande än den
reformen afser att undanrödja. Den är nog demokratisk,
men om den är befordrande för en nationell politik, som
förmår se ut öfver klasskrankorna, det kan betviflas.
Bondepartiets försvarspolitik under dess krafts dagar i Andra
kammaren borde förskräcka.
Men den största faran ligger däri, att med den nu
genomförda reformen har dock Första kammaren principiellt
ställts på afskrifning. Hvad innebär nämligen det stora
reformverket? Jo, att man, som jag förut en gång framhållit, lagt
om »striden om census för Andra kammaren till en strid om
fyrk i den Första. Hvarför 800 kronor? Hvarför 400 fyrk?
Hvarför inte 300, 200, 100? Med ett ord, man har skjutit ut
frågan om Första kammarens sammansättning på samma
sluttande plan, där rösträttsfrågan rörande den Andra befunnit sig
sedan 1866.» Med den stora skillnaden i läget, att det
visserligen icke kommer att behöfvas 40 år för att reducera bort
fyrkskalan — vi rida fortare här i landet nu i alla afseenden
än på 60-, 70- och 80-talen. Högern har genom att segt
fasthålla vid den politiska jämvikten kamrarna emellan tvungit
utvecklingen in på en annan väg än vensterns till samma mål —
enkammarsystemet. Men ett enkammarsystem pius
proportio-nalism. Framtiden ensam kan utvisa, i hvad mån härigenom,
med proportionalismens tekniska hjälpmedel, föreligger en
möjlighet till en nationell parlamentarisk utveckling på den gamla
svenska författningens grund.
Det synes sålunda, som funnes det alls ingen anledning att
slå sig till ro, om man öfver hufvud anser, att det behöfs i en
stat ett solidare bålverk för de konservativa intressena än det
som proportionalismen bjuder i en klar eller maskerad
en-kammarrepresentation. I stolthet öfver det genomförda
rösträttsverket slår man nog inom högern döförat till för den
sanningen, men den kommer nog att göra sig påmint.
Konungamakten har blifvit en skugga, som med samma konstitutionella
objektivitet ger sin välsignelse åt konservatism och liberalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
