Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Adrian Molin
I parlamentarismens tecken glider regeringen mer och mer öfver
till att bli ett verkställande organ för den växlande opinionen
eller folkmajoriteten, detsamma gäller den nya Första kammaren
— allt flyter, i raskare eller saktare tempo. Men ett sundt
statslif är omöjligt utan ett stöd för den konservativa nationella
tradition, som endast i stora ögonblick i nationens lif kan
uppbäras af »folket», d. v. s. folkmajoriteten. Nu har demokratien
fått sitt. Hur skall statsintresset få sitt? Här föreligger den
stora uppgiften för den nya höger, om hvilken det talas, och
som inte får inskränka sig till »näringarna». Men den låter
vänta på sig. En del yngre element inom högern ha genom
den värme, hvarmed de omfattat proportionalismen, lyckats
draga partiet med sig på sin politik och spelat en viss ledande
roll. Genom rösträttsfrågans lösning har sålunda skapats ert
förutsättning för konsolideringen af ett nytt högerparti. Det är
att hoppas, att de unga krafterna skola räcka till äfven här.
Spridda skaror att samla fattas inte.
Nödvändigheten för dem, som ha någon känsla för de
konservativa intressenas betydelse, att vara på sin vakt och icke
slå sig till ro framhäfves dessutom af en omständighet, som
bör vara tillgängligare för den vanliga högeruppfattningen än
de nyss antydda. Läget efter reformens genomförande är inte
detsamma nu som t. ex. 1866. Då var det framstegspartiet,
som hade genomfört reformen, och efter fullbordadt verk —
åtminstone författningspolitiskt — slog sig till ro på de vunna
lagrarne. Nu är det högern, som genomfört reformen, och
framstegspartiet sitter alltjämt i efterhand med sina speciella
intressen och önskemål. Venstern kommer säkert inte att söka
stjälpa verket, men den skall själffallet komina med nya kraf,
så mycket farligare, som de icke skola ha någon rot i faktiska
demokratiska behof, utan komma till enligt den tröghetslag, som
bjuder venstern, framstegspartiet par préférence, att vara hetare
än högern i sin reformifver. Man har redan visat sig ha tvenne
trumf i bakhand: ytterligare kommunala reformer och
kvinnorösträtten. Af dem kan mycket göras. Det är därför all
sannolikhet, att talet om »arbetsfriden» kommer att visa sig ha
varit — en vacker illusion som så många andra. Ännu en
följd alltså af den berömda högerledningen i rösträttsfrågan.
Venstern måste gifvetvis ha svårt att förlåta, att den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
