Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Altranstädt-Minnet
325
militära öfningarna, nya rekryter utrustades i hemlandet, rundt
omkring i närgränsande trakter gick trumman och »de unga
männen lämnade i massa sina fädernehem för alt gå att tjäna
konungen af Sverige, så att våra officerare blott hade att bland
de grannaste karlar välja dem som behagade dem mest», såsom
ett ögonvittne med förtjusning konstaterar1. Med en ungefärligen
fördubblad krigsstyrka kunde fälttåget återupptagas. På den
besegrade fiendens bekostnad rustade och stärkte sig Karl XII
till sitt nya slag.
Men den stora frågan var just, hvart detta skulle komma
att riktas. För tänkesättet i Vesteuropa föreföll det ofattligt, att
en sådan kraft skulle förspillas i den barbariska östern, då det
själft erbjöd ett så rikt fält för en 24-årig hjältes ärelystnad. I
Leipzig trängdes diplomater från alla håll, intrigerande med och
mot hvarandra. Resultaten voro emellertid obetydliga och svåra
att uppdaga, ty i detta hof uppgjorde den höge herren sina
planer efter eget hufvud, och ingen kände dem mer än han
själf. Trots den förkärlek för ett krig i den bekvämligare
vestern, som man trodde sig spåra bland officerarne, föreföll det
emellertid, som om de lugnande försäkringar, hvilka genast vid
inbrottet i Sachsen afgifvits, voro hållbara, och att någon
inblandning i det vesteuropeiska kriget alltså ej var afsedd. Den
franske officer och diplomat, som Ludvig XIV i böljan af 1707
afsändt till Karl XII, formellt för att erbjuda honom medlingen
i spanska kriget, men med långt vidsträcktare planer där
bakom, hade blott trista underrättelser att hemsända. Englands
store fältherre och statsman Marlborough, som i april ansåg
nödigt att i egen person resa till Altranstädt för att utforska
och ställa till rätta, återvände lugnad från sin ryktbara ambassad.
Och finnes det någon grund för den litet skrytsamma
berättelsen från marskalk Villarsr att han i juni efter sitt segerrika
inträngande i Tyskland skulle föreslagit Karl XII vapenbrödraskap,
så är det från samma håll intygadt, att svaret ej gaf något hopp.
Ett ovädersmoln höll sig dock oafbrutet hotande kvar vid
synranden. Förhållandet mellan Karl och kejsaren gaf ständig
anledning till oro hos dennes bundsförvanter och hopp hos
Frankrike. Alltid var det någon affär, som kräfde satisfaktion, ett
öfvervåld mot svenska värfvare i Breslau, en kejserlig kammar-
1 Adlerfeld, Histoire militaire de Charles XII. T. 3. Amsterdam 1740.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
