Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Herman Brulin
herres förolämpande tal om Karl XII med åtföljande
uppträde med dennes minister i Wien, Stralenheim. Allvarligast var
dock tvisten om de tolfhundra »förrymda ryssarne». August
hade i freden lofvat utlämna till svenskarne ett antal ryska
soldater, som funnos i Sachsen; de hade emellertid öfvergått i
kejsarens tjänst, och Karl XII:s fordran öfverflyttades alltså på denne.
För honom åter var situationen högst fatal, då han hade det
största intresse af att stå väl med den ryske tsaren. Då inga
kompromissförslag vunno konungens bifall, tillgrep man
slutligen i Wien den utväg, som var den sämsta möjliga: kejsaren
gaf i apr. 1707 order att helt enkelt låta ryssarne afdunsta. Till
råga på allt stötte grupper af dem, då de genom Böhmen sökte
sig hem till Ryssland, där på Stralenheim, som var på väg till
Karl XII. Det är lätt att förstå, att dennes vrede upplågade
vid underrättelsen, och att krafven på upprättelse nu blefvo
ännu skarpare. Att han skulle tänkt sig att utbyta sitt ryska
krig mot ett tyskt, förefaller väl högst osannolikt, men han
hotade öppet att genom en tvångsinkvartering själf söka
satisfaktion i kejsarens arfländer.
De försvunna ryssarne kunde i alla händelser ej längre
användas som medel till en dylik, och den nye kejserlige
diplomaten grefve Wratislaw, som i juli 1707 ankom till Leipzig för
att uppgöra tvisten, fann sig plötsligen ställd inför en ny
fordran af obehagligaste slag: krafvet på återställelse af de
schle-siska lutheranernas rättigheter, öfvergången till dem från de
tolfhundra ryssarne förefaller ju oss öfverraskande, men kom
nog ej fullt så förbluffande för de kejserlige, som väl visste, att
denna fråga »glödt under askan» under hela konflikten. Den
var också af en verkligt allvarlig natur. I den uppenbaraste
strid med westfaliska fredens bestämmelser för vissa delar af
Schlesien hade dess protestanter sett den ena efter den andra
af sina kyrkor slås igen eller öfverlämnas till katolsk gudstjänst,
skolorna stängas och omvändelsearbetet pågå i ganska brutala
former. Redan vid sitt genomtåg genom Schlesien skall Karl
XII blifvit anropad om hjälp och gifvit ett löfte därom. Det
var väl ej heller utan mening, som han valde sitt högkvarter i
Lützens omedelbara grannskap och som hans kanske första
ut-ridt från Altranstädt gällde det slagfält, där den som han själf
betecknade som sin förebild fallit i kampen för protestantismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
