Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åltranstfidt-Minnet
327
sak. Upprätthållandet af den westfaliska fredens
religionsbe-stämmelser kunde ej stå som någon underordnad uppgift för
Gustaf Adolfs arftagare.
Situationen var på sommaren 1707 ytterst kritisk, några
svenska trupper hade redan förlagts i Schlesien, arméns uppbrott var
öfverhängande; med harmen i hjärtat fann sig Wratislaw
nödsakad att råda till eftergift. Han tog skadan igen i sina bref
till kejsaren med beska ord om sin vederparts »vilda humör»:
»Ich habe nicht zu thun mit einem raisonnablen sondern recht
mit einem wilden Menschen, um einem gesalbten Haupte nicht
mehr zu sägen» — men kanske hade en mera »raisonnabel»
man ej vunnit en så fullständig seger, som konventionen i
Altranstädt af den 22 aug. 1707 betecknade. Alla lutherska
kyrkor, som efter 1648 i strid mot fredsfördraget blifvit stängda
eller öfverlåtna åt katolikerna, skulle med tillhörande egendomar
återställas, skolorna likaså; det katolska tvånget förebyggdes
genom kraftiga bestämmelser. Det var långt öfver hundra kyrkor,
som Karl XII på detta sätt återvann åt sina trosförvanter.
Arméns uppbrott var i full gång, då underhandlingen med
Österrike bragtes till slut, och Karl XII själf hade redan lämnat
Altranstädt, då han undertecknade öfverenskommelsen. I böljan
af sept. tågade han för andra gången genom Schlesien, ett
föremål för den mest hänförda hyllning af dess protestanter, i
spetsen för den yppersta armé han någonsin ledt, på vägen österut
— mot Holovzyn, Poltava och Bender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
